Amning och prinsesspojkar

Läste om Spiros amningsproblem (såriga o onda bröstvårtor) och började minnas min egna frustration. Innan Sixten föddes var jag urskeptisk till amning, det hade inte fungerat för någon jag kände (förutom mamma då) och mina förväntningar om att det skulle gå för mig var rätt låga. Sen tyckte jag det skulle kännas rätt skumt att ha någon som sög på MINA tuttar. Men sen på förlossningen satte de honom vid bröstet och j-kla vad han tog tag, trodde inte ett sånt litet pyre kunde ha sådana krafter. Det tog inte alltför lång tid innan såren dök upp och fy tusan vad ont det gjorde. Ante fick inte prata med mig de första minuterna när jag ammade, för jag blev helt blockerad, men skam den som ger sig! Efter någon månad ordnade det upp sig (sorry Spiro, önskar att jag kunde säga att det slutade göra ont tidigare) och från att säga att jag ABSOLUT INTE skulle amma längre än 4 månader, så blev det nästan ytterligare 4 månader till innan Sigge över en natt bestämde sig för att sluta. Till MITT stora förtret. Jag hade tänkt sluta där runtomkring ändå, men jag tyckte vi kunde kommit fram till det beslutet gemensamt, vilket han uppenbarligen INTE tyckte. Jisses, vad jag saknade det efteråt. Trodde aldrig att jag skulle göra det i början, då var jag bara så fruktansvärt less på allt ammande och smärta och undrade vart alla militanta BVC tanter var som predikade hur bra det var med amning-för lite credit borde jag ju ändå få som stod ut, för DEM hade man ju fått höra talas om. Och alla som tjatde om hur underbart det var att amma kunde ju bara flyga och fara, för det var INGEN som berättade hur förbaskat ont det gjorde i början.

Nog om tuttar och bröstvårtor. Var i kyrkan på babyrytmik idag och där berättade en mamma om att hon hade hört på tv/radio(?) om ett par föräldrar som hade en två-treårig kille som bara ville ha tjejkläder, dvs kjol/klänning. De andra mammorna (som alla hade döttrar) började prata om att de inte skulle våga låta deras son (om de hade någon) gå klädd så offentligt som föräldrarna i tv/radio hade gjort. Som pojkmamma kände jag lite att jag borde yttrat mig, men eftersom jag inte har funderat i de banorna och egentligen inte tycker att det är någon stor grej sa bara "han kanske tyckte att tjejkläderna var finare?". Jag har ingen aning om ifall barn i den åldern har någon uppfattning om sin könsidentitet och vad samhället förväntar av pojkar resp. flickor. Den lilla pojken kanske bara ville vara som mamma eller någon dagisfröken eller tjejkompis. Känns som om alla ska vara så nischade från början och mest troligt var/är det antagligen bara en period han gick igenom, men vad vet jag? Hade Sixten velat gå som prinsessa till dagis så HOPPAS jag verkligen att jag har mod nog att låta han göra det. Vad Ante hade gjort är en annan sak, men han slutar aldrig förvåna mig så Sigge hade kanske fått skutta till dagis med älvvingar och paljettskor :-)  En sak till om det hade varit tvärtom att det hade varit en tjej som vill vara Emil eller något annat hade ingen tyckt att det hade varit ett större problem och låtit henne hållas, attans DET borde jag ju sagt till mammorna i kyrkan!

Tjingeling på er!


Kommentarer
Postat av: Spiro

Mm, det är första minuterna som är värst. Sen är det inga problem. Kör hårt med luftning och kräm nu och tycker faktiskt att det blivit lite bättre så förhoppningsvis dröjer det inte månader för mig!

2008-04-23 @ 09:06:34
URL: http://spiro.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0