Pilutta dig!

Halloj Emsan (och alla andra), nu är jag tillbaka.  Har inte riktigt hunnit med att vara här inne, fattar inte hur tiden bara rusar iväg. Antingen är man på jobbet eller så är man med Sigge och när han somnar då är det läggdags nästan för en själv. Men däremellan har vi hunnit kika på två hus sedan sist, men ingen som riktigt passade oss. Men vi har inte gett upp ännu...

Här en dag när jag stod i duschen efter jobbet och filosoferade insåg jag att det är när ens vänner och bekanta skaffar barn som man märker hur lika eller olika man är varandra egentligen. Genom synen på barn och barnuppfostran upptäcker man sidor hos dem som man inte har upptäckt innan. Det är kanske därför som det är så känsligt, för alla vill ju göra "rätt" fast de gör det på olika sätt och har olika förutsättningar. Alla älskar ju sina barn och vill dem allt väl, men vägen dit skiljer sig rätt rejält åt beroende på vilken sorts människa man är och allra minst vilken personlighet ens barn har. Ibland kan jag tycka att det är en sån enorm hets på barnen att de ska vara så väluppfostrade och problemfria redan från början men barn SKA vara barn, de ska protestera och bråka lite, fast det är ju bara min åsikt och eftersom det här är min blogg så får jag tycka så!

Amen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0