Stand up

Usch, dagarna bara rusar iväg men nu har jag ca 5 minuter på mig att skriva ett inlägg innan Antes jobbarkompis Nisse kommer förbi. På jobbet blev det en rivstart, fick börja med att förbereda en patient för IVA (intensivvårdsavdelningen) och köra henne dit. Så nu är jag verkligen tillbaka, kändes skönt att inse att man faktiskt inte har tappat så mycket trots att man har varit borta ett år. Men då hade jag bra arbetskamrater som skötte ruljansen medans jag var upptagen med alla förberedelser inför IVA. Ante och Sigge har också haft det bra, Sigge har klivit upp för trappan själv idag för första gången. När Ante käkade frukost och gick för att titta vad lillkillen höll på med så satt han så fint på första trappsteget. Det roliga är att han ju inte har något risktänkande utan kan slänga sig bara rakt ner utan att tänka på konsekvenserna (och nu syftar jag inte på ante). Får ta och inhandla en till grind för nedervåningen.

Sigges feber har släppt, skönt nog och nu är han precis som vanligt. Lite mer bestämd bara :-) Vi ska gå och lämna nya prover när han är frisk så vi ser att blodvärdet är bra. Läkarna visste inte riktigt vad hans feber berodde på och med tanke på att han hade 131 i CRP (sänka) och 40,5 i feber men var hur pigg som helst ändå så är det en gåta. Men förhoppningsvis är/var det bara en engångsförteelse.

Jag kommer inte ihåg vad de små, elaka dvärgarna kallas som vaktar guldet vid regnbågens slut men om det fanns en bild på dem skulle de kanske se ut så här:
image45

Var tvungen att lägga upp den här bilden med för han är så lik Sussis dotter Turina på den:
image46
 
Sen en till bild där han visar sina nyvunna stand up skills :-)
image47

Ja, det var de fem minutrarna det!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0