Supernanny, hjälp!

Gårdagen var inte min bästa mammadag kan jag lugnt påstå...Det hela började med att Sixten kom hem från dagis helt superspeedad av trötthet. Så jag fick brottas med honom i sängen ett bra tag innan han varvade ner så pass att han kunde somna. Förstår inte hur någon som bara är 16 månader kan ha så långa armar och ben och vara så stark. Han sov två timmar och vaknade full med ny energi, jag försökte laga mat med honom brevid mig vilket gick sådär med tanke på att han hela tiden ville plocka upp saker ur diskhon och stoppa dem i munnen, typ uppblötta brödbitar och annat smarrigt. Fast efter att ha mutat honom med korvbitar så blev middagen klar. Vi satte oss och åt någolunda koncentrerade, ända tills han började kasta maten på golvet och klättra ur matstolen. Då lyfter jag ner hon varav han börjar klänga på mitt ben istället. När det inte fungerar börjar han slå på det, varav jag säger med barsk röst "NEJ"- utan resultat. Detta forsätter en god stund innan jag inser att jag inte är så hungrig längre. Ner på golvet och försöka sysselsätta honom. Går typ 5 min sen kommer han på att det är mycket roligare att hoppa i soffan alt. fotöljen. Jag efter och tar tag i honom, ser honom i ögonen och säger NEJ bestämt, enl. alla böcker. Han tittar på mig och slår till mig i ansiktet. Jag blir ännu barskare och säger ännu mer nej-han blundar OCH biter mig när han låtsas kramar mig. Detta fortsätter en god stund med en massa nej och en massa rivande/klösande/skrattande och slag från vårt lilla kärleksbarn och slutar med att han klättrar upp på bordet tittar på mig och flinar utmanande. Tilläggas bör att han INTE får vara på bordet. I desperation och frustration som jag inte kännt sedan Sixten var spädis och inte ville sluta gråta alt. sova fanns bara en tanke-vi måste UT NU. På med kläderna- ännu mer brottning fram med bollen och ut. Vad händer-jo, ungen kiknar av skratt och är glad och inte en tillskymmelse till frustration. Vi är ute och leker i en timme innan vi går hem, under den tiden ser vi pippifåglar och en ekorre och har det riktigt mysigt.
 
Kommer hem och inser att klockan bara är fem och att vi har 2,5 timme till av sysselsättning framför oss. Mutar Sixten med glass, tänker att det är säkert tänderna som gör honom så ilsk så vi sitter och myser med lite glass. Sen börjar allt om igen. Jag ryter NEJ så pedagogiskt en stressad småbarnsmamma kan, förbannar Ante för att han jobbar eftermiddag, sväljer en panodil för min förbaskade visdomstand och känner mig helt hopplös som mamma som har en totalt okontrollerbar son som inte fattar att det är livfarligt att hoppa i soffan, klättra på alla stolar ställa sig på dammsugaren för att nå det som hägrar på hyllan ovanför och att man absolut INTE får slåss, bitas eller klösas. Den enda reaktion jag får är avgrundsvrål, flin och grin. När jag totalt utmattad frågar i ren desperation kl 19 om Sixten ska sova och han svarar mm sätter jag snabbt på pyjamasen, gör välling, borstar tänderna, släcker lamporna och lägger han i sängen, innan huggtäderna, hornen och svansen växer ut igen. Efter en halvtimme somnar han lugnt efter att ha klöst, slagit, pussat och kramat mig en stund till. Jag går ner, sätter mig i soffan och känner bara att det enda jag har gjort denna dag är att ropa nej och hållt fast honom. Då dyker reklamen för något telefonbolag upp i huvudet, där de säger att föräldrar säger tusen gånger mer nej till sina barn än ja som salt på såren.

Klockan 21 sms:ar jag Ante och säger att jag har tråkigt...




Skulle jag vara besvärlig?! Neej, då... Fast mamma vet att hornen gömmer sig där någonstans.


Kommentarer
Postat av: Emma

Hej älsklingar :) Shit vad jag inte hade klarat att ha något tålamod kvar om Minna fick såna monsterutbrott.... undrar om det är för att hon är tjej som hon sparar sånt till hon bli tonåring? vill inteeeeee vara med om det....Men vad fasen säger man ja till då om man säger för mycket nej???? Undrar bara för nej används frekvent här också.... PUSS

2008-10-18 @ 10:07:33
URL: http://emmahalme.blogg.se/
Postat av: Linda

Försöker flinka in med ett "JA, den kan du leka med" emmellanåt, men det känns som om det är 80% nej ändå, men vad gör man inte för att försöka vara en så duktig mamma som möjligt? :-) Undra om våra föräldrar hade dåligt samvete för att de sa nej hela tiden?

2008-10-18 @ 10:38:16
URL: http://lindakott.blogg.se/
Postat av: Sara

Hej vännen! Sitter här med lillisen vid bröstet & läser ditt inlägg. Kastas genast 16 månader framåt i tiden =).Kämpa på morsan! Kram!

2008-10-18 @ 15:33:44
Postat av: Linda

Sara: Kul att du är här och läser med! Om 16 mån kan du gå tillbaka och tänka, ja, men Linda hade också det så här. Antagligen är vi då nog inne i någon annan trotsperiod och då sitter jag och säger att så här jobbig har sixten aaaldrig varit förut :-) Jag och Ante konstaterade igår att alla åldrar har sina problem (och glädjeämnen) och att man bara går från ett läge till ett annat.

2008-10-19 @ 12:17:23
URL: http://lindakott.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0