lindakott

Det är synd om Sixten. Riktigt synd om honom...Han måste ha årets största puckon till föräldrar. Förra veckan tyckte vi att det var konstigt att han vaknade och var helt otröstlig och grinade nästan som om han hade ont varje gång han hade sovit på dagen. Idag vet vi varför...Han har dubbelsidig öroninflammation varav trumhinnan är spräckt på ena sidan. Jag ska ta det från början (eller från förra veckan). Sen blev han förkyld så vi höjde huvudändan på sängen och efter det har han vaknat och varit som en solstråle igen. Idag rann det gulgrönt vitt snor ur näsan på honom som luktade päckel, sen tog han sig mot örat och när jag tittade i det så var det alldeles fullt av vax (men ändå inte). DÅ ringde det en klocka i mig att han nog har öroninflammation så jag ringde till vårdcentralen som konstaterade det. Det roliga är att han inte har varit kinkig eller vaknat mitt i natten och skrikit och varit nämnvärt febrig som man hört att de ska vara. Men då ramlade poletten ner varför han var så ledsen förra veckan: Planläget när han sovit gjorde ont i örat och det var därför som han var så ledsen när han vaknade. Men läkaren sa att de numera inte behnadlar öroninflammation med antibiotika såvida trumhinnan inte spräcks och hade vi kommit igår hade de inte gjort något (men igår märkte vi inget iaf, vilket vi dock inte upplyste läkaren om). Lillknyttet, efter bara 1,5 år har vi redan förstört honom, först fattade vi inte det med nageltrånget och sen det här! Nu blir det Kåvepenin i fem dagar.



Gissa om det ska bli skönt när han börjar prata så man förstår honom!