Conclusions

Patient som har svimmat kommer till sjukhuset varav följande dialog äger rum:

-Har du hört talas om Mark Twain? frågar medicindoktorn.
-Vad menar du? Förvirrad patient.
-Ja, Huckleberry Finn...
Patienten (och personalen) fattar ingenting. Läkaren fortsätter:
-Mark Twain har förklarat det här med svimning, vaknar du upp har du svimmat, vaknar du inte upp är du död.

Hm, hur lång var läkarutbildningen nu igen???


Drive clean?

Helgen har varit toppen och Sixten var jätteledsen i måndags när jag skulle lämna han på dagis, grät stora tårar som rullade ner för kinderna. Då kände jag mig inte som årets mamma precis...Men det verkar gå bättre och bättre. Idag lyckades han t.om sova en timme där, vilket inte hade gått i måndags och äter som en häst gör han med. Nu gäller det bara att få in honom i gruppen. Fick höra att en av de andra barnen hade släpat Sixten längst hela golvet efter sig i ena armen. Men Sixten hade inte gråtit, konstigt nog-antagligen var han i chocktillstånd. Kan riktigt se våran lillkille stå och trycka sig mot Patriks ("hans" dagisfröken) ben med stora ögon hela dagarna medans de andra barnen röjer hejvilt, men enl. personalen går det bra. Våran kille är inspekterar alltid läget innan han ger sig i kast med de andra barnen efter ca 20 min storögdtittande, han brås verkligen på Andreas i det avseendet.

Den 1/10 ska jag på tjejlunch, jättekul! Problemet är bara att det är ...gud, jag tappar ordet men det är sådär att man tar med sig maten...och jag har ingen aning om vad jag ska ta med, någon som har något bra tips på bra recept?
Kände att mamma scans köttbullar och prinskorv inte riktigt passade in...
 
Sixten älskar verkligen sin dammsugare och sin bil och man kan ju alltid kombinera två bra saker...

 

Kommer inte på någon rubrik

I helg åker Ante på bröllop medan jag och Sixten bara ska mysa ihop. Om jag får bestämma blir det lite mys framför en bra film, lite godis och MYCKET pussande och kramande. Om Sixten får välja blir det fullt ös, lekparken, gungorna och så lite stillasittande som möjligt...jag undrar vem det är som kommer få sin vilja fram, har en känsla av att jag ligger lite dåligt till :-)

För någon vecka sedan klippte jag Sixten för ahns lugg börjar bli så lång. Ante har trackat mig sedan dess eftersom han tycker Sixten ser ut som en från amish folket i U.S.A

Sigge när mamma har tagit fram saxen


Tilläggas bör att det INTE är lätt att klippa någon som inte vill vara still.




Wildcard?

Idag när vi var på ICA kom det fram en tant med rollator, hon tittar på Sixten och ler och säger "åh, vad de är söta de små", "ja" svarar jag då lite halvsplittrad eftersom jag har fullt upp att hålla SIgge ifrån lösgodishyllan. "Ja, att ha barn är ett straffarbete i tio år...jag kommer ihåg hur det var, jämt när jag skulle se på olympiaden levde de om så jag inte hörde något och jag som gillar sport...Men de blir ju större sen och det går ju fort" tillägger hon. "Ja, man hinner knappt med" svarar jag ännu mer splittrad eftersom jag undrade om hon verkligen sa straffarbete. Annars brukar gamla tanter vara ett säkert charmkort för Sigge (vilket han vet och alltid smilar upp sig inför och stajlar lite extra för). Så nu är det bara 8,5 års arbete i järngruvan kvar då? :-)

Joo...

Dagis går bra, vi är inne på andra inskolningsveckan nu. Idag var det första gången som han blev ledsen där. Enligt Patrik (dagisfröken) blev han lite avis när en annan kille blev lite ledsen när hans föräldrar lämnade honom och Patrik tröstade honom (den andra killen). Så den här gången blev han överlycklig när ante kom och skulle hämta honom. Men det är lite roligt att Sigge har valt ut "sin" fröken. Själv har man jobbat och efter tre underbara dagar tillsammans med grabbarna var det en låååång dag på jobbet innan jag fick komma hem och pussa dem igen. Sigge har lagt till med ett nytt skratt, det är ett mellanting mellan "he,he" och falsettskrik-det ni! Just nu är han som en svamp och suger i sig ALLT man säger och försöker härma. Börjar inse att mina jobbarkompisar här rätt när de säger att alla åldrar är härliga och underbara, för just nu är Sixten världens underbaraste unge (känns som om jag har skrivit det här några gånger tidigare)  min enda önskan just nu är att han ska sluta klättra på ALLT som går (och inte går) att klättra på.

Pussel

Nu börjar pusslandet...Inse vilket jobb det är att pussla ihop tre scheman, Antes, mitt och Sigges. Nu saknar man verkligen mommo eller fammo eller någon annan som kan rycka in emellanåt. Första krisen har redan kommit när Antes chef helt plötsligt beståämde att Ante skulle byta skift och jag redan hade lagt mitt schema efter hans. Så nu har jag tre kvällsturer att byta bort och en helg fick jag ta semester. Det är en riktig balansgång.

Idag var Sixtens första inskolningsdag och det gick jättebra. Han har en kille som skolar in honom-Patrik och han pratar RIKTIG kalmaritiska, vilket innebär att Sigge kommer hoppa över alla r när han börjar prata. Just nu är allt så spännande så inskolningen kommer nog att gå bra, men bakslaget kommer nog senare när han inser att han kommer vara ensam där och när allt inte är lika nytt längre.

Fast det känns i hjärtat, det gör det...

 

Fallerifallera

Idag vaknade jag säker på att jag snart skulle i väg och jobba, vilken lättnad när jag sen insåg att vi bara har möte idag-på min lediga dag men bätte det än jobba kväll. Av någon anledning känns det inte lika roligt och spännande att gå till jobbet nu som i maj. Är så avundsjuk på Ante och Sigge och den kontakt de har fått nu den senaste månaden, snart är inte mamma bäst utan det är pappa. Ego som jag är bedriver jag nu en mamma-är-bäst kampanj. Det går så där, vår lillkille går endast att mutas med godis och med tanke på karies är det inte någon vidare långsiktig metod. Så just nu sitter jag och försöker komma på ett bättre knep. Helst av allt skulle jag bara vilja vara mammaledig en månad nu, men men... Bättre att spara de dagarna och det känns som att dagis kommer att bli bra för våran klätterapa till son. Då hinner han kanske göra av med hälften av sin energi så man slipper rädda honom från kökstolar, soffarmstöd och vardagsrumsbord dvs allt som är livsfarligt att ramla ner för.

Hoppas allt är väl med alla monsterdiggare där ute och jag har grymt dåligt samvete för att jag inte har hunnit höra av mig. Puss och kärlek till er!

RSS 2.0