urk

Tänkte bara upplysa er om att jag åkte på Sixtens maginfluensa igår. Ante jobbade efermiddag så det var bara jag och Sigge hemma, men han stod brevid toalettstolen och klappade mig på huvudet och sa" mamma, inte py" och tyckte uppriktigt synd om mig. Sen gav han mig lite papper och en kram. DET är lite mer än vad man får av sambon...han säger bara "lägg dig på soffan och kom inte nära". Som tur var så skulle Sixten sova en timme senare annars hade jag nog inte rett ut det, men med dubbla tjocktröjor somnade jag brevid Sixten och vaknade två timmar senare för att hasa mig över till våran säng. Ja, det slår aldrig fel-jag åker ALLTID på Sixtens magsjukor, Ante har klarat sig varenda gång-och då menar jag varenda gång, ändå torkar han lika mycket spyor som jag gör, snacka om orättvist!

Dubbel överaskning

Julen har varit bra, tre paket in i julklappsöppningen kaskadkräks Sixten- rakt över alla julklappar och den nyöppnade spindelmannendräkten. Förtvivlat tittar han på den älskade dräkten och börjar gråta och ulka. Jag fick ägna julaftonskvällen till att starta tvättmaskinen och tvätta den så den skulle vara torr till dagen efter och fick tillbringa natten i Sigges 160 cm långa säng brevid honom, gissa vem som inte kunde röra hö. ben på morgonen. Inser att hans tunna madrass och ribbotten inte är till för personer över 20kg. Juldagsmorgonen var han som vanlig igen och ägnade åt det han inte hann dagen innan:

 



Idag har vi hängt upp foton i sigges rum och då kom jag på att jag lovat Sussi (som jag iof inte vet om hon läser detta men...) bilder på hans rum efter att vi målat om, så här kommer det:




Av någon anledning hänger allt gärna lite snett i vårt hus...suck!


Snart är det över

Sixten har tjatat om tomten hela dagen och inte vetat vilket ben han ska stå på. Jag har stått och gjort 1 kg köttbullar eftersom man tydligen INTE kan köpa färdiga köttbullar en enda jul och varit lagom irriterad och sur eftersom jag har två killar som hänger i byxbenen på mig och som tjatar. Fy fasiken för jämnlikhet, skaffa barn och fira jul så inser ni att vi inte nått längre än så här år 2009!

Så vi är som 99% av alla andra barnfamiljer i juletid-småsuriga och griniga ända tills maten är framdukad på bordet i morgonbitti (och antagligen är det mamman i familjen som får diska och plocka undan medans alla andra familjemedlemmar gottar sig framför brasan...jag är int`bitter jag...).

God jul på er

Ps. Grattis mamma än en gång på födelsedagen och tack för almenackan ds.




Pekfingrar

Jaha, då har jag läst jobbmailen hemifrån, idag hade jag fått 4 mail, första handlade om att vi kan anmäla oss till en kväll där vi får lära oss att laga thailändsk mat i februari, andra om läkarledda triagen som ska testas i februari  (jag blev bokstavligen inkastad i den gruppen och ärligt talat har jag inte riktigt koll), tredje, handlade om att 1177:s (sjukvårsrådgivningen) datorn inte fungerar och att vi kan kontakta chefen för frågor (jag deletade den direkt då jag inte är upplärd där, tacka gud för det) och sista var ett mail om att datorernas tagentbord är dammiga och att det numera finns en borste i städskrubben för det (hur många det nu är som kommer att använda den) och att vi måste plocka in skorna i skåpet i omklädningsrummet så städerskan kan svabba golven.

En inblick i hur det är att jobba inom vården 2009...


Glädjeyra

Äntligen är bloggsuget tillbaka, det kan ha att göra med all snö vi har fått här. Idag var det köldrekord -10.6, det ni! Vad har hänt sedan sist...Sixten har fått ett falsk kruppanfall, mer läskigt för hans mamma och pappa, själv var han helt obekymrad över sin väsande stånkande andning bara han hade någon som läste "Halvan kör grävmaskin" till honom 15 ggr/dag. Till råga på allt fick han åka taxi till doktorn (eftersom våran bil givetvis var på service) och buss hem, bara det gjorde hans dag. Tacka gud för kortison säger jag bara!

När han började återhämta sig från kruppen + infektion så svalde han en bit av en klädnypa, allt för att få sin stackars mamma att bryta ihop. Efter några nervösa dagar kom den ut den naturliga vägen och som tur var så var den inte lika vass som biten som blev kvar. Emma, jag börjar förstå det där med legobiten och hö. lunga nu :-)

Sen har vi haft besök av farmor och sen mommo och moppa. En av dagarna mina föräldrar var här var vi på leos lekland som är en givet hit för våran busunge. Moppa skulle vara snäll och åka rutschkana med Sigge, jag och mamma stod och flinade och spanande in kön som började bildas bakom dem.



Tydligen var det svårare att ta sig upp än ner.

Sen har vi fått snö-massor av snö. Så mycket att jag hör hur våran granne kör runt med sin snöslunga idag med. Fatta, vi har snö kanske max en månad om året och killen har en snöslunga. Ja, finns det en maskin så har han det.

 



Kan man vara annat än lycklig?

Snö och kallt ute, skinkan kokad och risgrynsgröt på spisen. Granen är klädd (i blått, sixtens favvofärg) och jag och Ante är lediga...Livet är så otroligt bra ibland.


RSS 2.0