Jag vet hur det är när tiden stannar till ett ögonblick
Klockan är 05.20 och solen kikar fram mellan fönstret och rullgardinen. Vi ligger i sängen under täcket, han med armen runt min nacke, försiktigt pillandes på mitt hår, jag med mina läppar emot hans sömnvarma kind. Han ligger och funderar och tittar upp i taket, jag ligger och förundras över honom. Jag ger honom en puss på kinden...han är fortfarande kvar i sina funderingar och blinkar inte ens till.
Att vi båda ska upp till dagis och jobb och egentligen inte har tid att ligga och mysa, spelar ingen roll...det är i en annan värld... för just nu är det bara vi två.
Åhh...hur sugen blev man inte nu då på en liten en s Hoppas allt är väl. Kramar
Vad mysigt det låter gumman... Ringer dig nån dag, förlåt att jag inte hört av mig på ett tag men det har varit lite mkt med nytt jobb och allt, har inte glömt bort dig. Försöker slå en signal under helgen... Saknar dig! Kramar!!!
Åh. Precis så är det. Jobb och alla andra skit-måste-saker bara stör vårt barnmys. Ge oss miljoner på banken och 100 ungar (eller ok, kanske inte 100)! Kram vännen!!
Veronica: Jag lovar att du får mysa med Sigge, vilken morgon som helst när ni kommer s
Jenny: Antar att det är du, det är lugnt, vi har haft fullt upp med vardagen vi med.
Sara: Precis, med reservation för 100 ungar :-)
