lindakott

"Hm, undra om mamma har något gott i väskan?"



Vakna med Sixten är ett äventyr varje gång, idag bet han mig i kinden-hårt. Eftersom jag envisades med att ligga kvar och vara så tråkig som det bara gick. Kl. 6 är det inte så svårt att vara tråkig och trött. Efter att försökt baxa upp mitt huvud, knuffa mig ur sängen, slå på radion, fastna under dubbelsängen, tända lampan och gallskrika när jag försökte hålla kvar honom i sängen-bet han mig som final. Vet inte om det är så roligt att gå upp med en nybiten, dödstrött och ilsk mamma, men upp kom vi i allafall. Igår sov Ante och Sixten till halvnio...Det är SÅ orättvist! Förstår inte varför han ger upp och somnar om när Ante ska upp med honom och jag är på jobbet (är jag hemma så ger han sig bara på mig och gör ovanstående).

Man skulle kunna tro att denna bild kom efter bitepisoden


"hejdå, nu flyttar jag, nycklar har jag med mig om jag skulle ångra mig".

Det gjorde den i och för sig, men det var efter att jag fått i mig kaffe, vaknat till lite och insett att det inte går att vara ilsk längre än 2 minuter.

Varje natt nu har jag en sängkompis som kommer smygande, han buffar undan mig och snor min kudde, lägger sin arm under nacken min och somnar. Så det är inte så konstigt att man känner sig lite stel på morgonen. Det är en konst att sova mellan två kaminer och hitta en skön ställning för huvudet när man bara har ett hörn av kudden. Men man får väl passa på att njuta medans Sigge vill sova nära en för en vacker dag ser man inte röken av honom och måste tjata för att få en kram. 

Snart kommer syrran och mamma och det ska bli SÅ kul, allra helst när de har lovat att se efter Sigge (om de nu hinner med i hans tempo :-) )  

Fredag säger du...nja jag sitter lite tight till då, men eftersom det är du så kan jag eventuellt kunna klämma in dig vid lunch, vad sägs om det? Tjänster och gentjänster du vet...




Sixten inviger mitt första och hitills enda kap från blocket, med antes "nordea kodare" i högsta hugg.

Det är synd om Sixten. Riktigt synd om honom...Han måste ha årets största puckon till föräldrar. Förra veckan tyckte vi att det var konstigt att han vaknade och var helt otröstlig och grinade nästan som om han hade ont varje gång han hade sovit på dagen. Idag vet vi varför...Han har dubbelsidig öroninflammation varav trumhinnan är spräckt på ena sidan. Jag ska ta det från början (eller från förra veckan). Sen blev han förkyld så vi höjde huvudändan på sängen och efter det har han vaknat och varit som en solstråle igen. Idag rann det gulgrönt vitt snor ur näsan på honom som luktade päckel, sen tog han sig mot örat och när jag tittade i det så var det alldeles fullt av vax (men ändå inte). DÅ ringde det en klocka i mig att han nog har öroninflammation så jag ringde till vårdcentralen som konstaterade det. Det roliga är att han inte har varit kinkig eller vaknat mitt i natten och skrikit och varit nämnvärt febrig som man hört att de ska vara. Men då ramlade poletten ner varför han var så ledsen förra veckan: Planläget när han sovit gjorde ont i örat och det var därför som han var så ledsen när han vaknade. Men läkaren sa att de numera inte behnadlar öroninflammation med antibiotika såvida trumhinnan inte spräcks och hade vi kommit igår hade de inte gjort något (men igår märkte vi inget iaf, vilket vi dock inte upplyste läkaren om). Lillknyttet, efter bara 1,5 år har vi redan förstört honom, först fattade vi inte det med nageltrånget och sen det här! Nu blir det Kåvepenin i fem dagar.



Gissa om det ska bli skönt när han börjar prata så man förstår honom!

 

Sixten rockar loss till Antes klockradio

Tur att det är någon i den här familjen som är morgonpigg och tycker att 05.30 en söndagsmorgon är en perfekt tid för att gå upp och busa.


Det roliga är att han håller i min väckarklocka, Som om man skulle behöva en sån nu för tiden, när vi har en automatisk Sixtenklocka version 2007 som är omöjlig att snooza och alltid slås på klockan 05.30 oavsett veckodag. DET är kvalitet! Att han sedan börjar morgonen med att klättra över sin arma mor för att sedan kasta sig ner mellan oss i sängen och peta ögat (och pussas och krama lite granna) gör ju inget. Det har hänt att jag och Ante har bytt sängsida, med resultatet att han kikar på Ante och går sedan RUNT sängen till mig och gör ovanstående. Han är vare sig blind eller dum våran son ;-) 

Jag och Sixten går lite i otakt för tillfället...Just nu går all frustration en liten 1,5 åring kan känna ut över mig, vilket har inneburit 3-4 bitmärken med efterföljande blåmärken/dag. Inte så där jättekul...Känns som om all pedagogik tagit slut och det enda som återstår är att vänta ut det. Förstår inte varför det bara är mig han biter, klöser och slåss med. Inte sådär jättekul att komma hem efter att ha jobbat en hel dag och mötas av en vildkatt som man bara vill pussas och mysas med. Förra veckan hade vi det så jättemysigt och den här veckan är en enda stor kamp och ständig frustration. Jag tror inte att jag har kämpat så som jag gör nu med någonting innan jag fick barn. Men det är tur att det finns ljusa stunder med som när han kommer och kryper upp i famnen och vill läsa en bok, eller tittar på en med bus i ögonen och ett stort busleende.

Just nu är det här grinflinet dominerande

Tur att vi är två och att Ante och Sixten går lite mer i takt än vad vi (jag och Sixten) gör.