lindakott

Jag och Sixten går lite i otakt för tillfället...Just nu går all frustration en liten 1,5 åring kan känna ut över mig, vilket har inneburit 3-4 bitmärken med efterföljande blåmärken/dag. Inte så där jättekul...Känns som om all pedagogik tagit slut och det enda som återstår är att vänta ut det. Förstår inte varför det bara är mig han biter, klöser och slåss med. Inte sådär jättekul att komma hem efter att ha jobbat en hel dag och mötas av en vildkatt som man bara vill pussas och mysas med. Förra veckan hade vi det så jättemysigt och den här veckan är en enda stor kamp och ständig frustration. Jag tror inte att jag har kämpat så som jag gör nu med någonting innan jag fick barn. Men det är tur att det finns ljusa stunder med som när han kommer och kryper upp i famnen och vill läsa en bok, eller tittar på en med bus i ögonen och ett stort busleende.

Just nu är det här grinflinet dominerande

Tur att vi är två och att Ante och Sixten går lite mer i takt än vad vi (jag och Sixten) gör.