Pekfingrar

Jaha, då har jag läst jobbmailen hemifrån, idag hade jag fått 4 mail, första handlade om att vi kan anmäla oss till en kväll där vi får lära oss att laga thailändsk mat i februari, andra om läkarledda triagen som ska testas i februari  (jag blev bokstavligen inkastad i den gruppen och ärligt talat har jag inte riktigt koll), tredje, handlade om att 1177:s (sjukvårsrådgivningen) datorn inte fungerar och att vi kan kontakta chefen för frågor (jag deletade den direkt då jag inte är upplärd där, tacka gud för det) och sista var ett mail om att datorernas tagentbord är dammiga och att det numera finns en borste i städskrubben för det (hur många det nu är som kommer att använda den) och att vi måste plocka in skorna i skåpet i omklädningsrummet så städerskan kan svabba golven.

En inblick i hur det är att jobba inom vården 2009...


Måndag

Har haft en jättebra helg, med roligt arbete och trevliga människor. Stor kontrast mot det man i vanliga fall gör på jobbet, det är inte så ofta vi syr ihop sår i ett tält med en golvlampa som belysning på en militärbår. Så förhoppningsvis blir det Emmaboda nästa år igen! Idag har m+p varit på IKEA, jag och Sixten åkte till Anna och åt kladdkaka och pratade strunt istället. Antes semester är slut så han hade sin första dag på jobbet idag. Har varit lite halvtråkigt väder här men förhoppningsvis blir det någon ytterligare dag som tillbringas på detta sätt innan inskolning på dagis och jobb sätter igång för mig och Sigge.


...

Alla ni som har era föräldrar i samma stad var glada. Nu krånglar det med schemat igen! Hur tusan ska man lyckas få ihop två skiftscheman med dagis?! Med tanke på att vi inte får lägga våra sommarscheman själva och att Ante får sitt schema typ två veckor inann det börjar gälla och vi inte kan jobba vare sig natt eller kväll båda två samtidigt. Att mitt sommarschema sedan består av 80% kvällar gör ju inte saken bättre. Har ingen aning om hur vi ska lösa det den här gången, för det är inte EN tur det krockar utan snarare 2 per vecka. Skit också!

Jag slutar!

Jag brukar älska mitt jobb, men inte idag...Jag är så less på alla människor som är less på att vänta på en läkare och fått tillbringa hela dagen hos oss. Jag är less på allt elände och lidande. Jag är less på att få ta ansvar för precis allt och jag är less på att det ALLTID är vi sköterskor som åker på alla anmälningar i slutändan. Nu senast hörde jag att det var sköterskan till det lilla förtidigt födda bebisen som det var så mycket med vård i livets slut som åkte på det, läkaren blev friad. Med tanke på allt ansvar vi får ta till den skitlön vi har känns det som om det felar någonstans och inte blir det bättre av allt ytterligare som våran chefer lastar på oss. Just nu vill jag bara bli hemma mamma och njuta av det bästa jag har här i livet och som älskar mig hur jag än är och även om jag inte alltid förtjänar det-mina grabbar. Så just nu ska jag svälja klumpen i halsen, pussa och krama mitt hjärtgull och hopppas att han kommer tassande till mig i natt så jag får sniffa i hans hår och berätta att jag har saknat honom hela dagen.  

Jag är bara en människa och jag gör så gott jag kan, tänk på det nästa gång ni besöker ett sjukhus...och jag vet att det inte är mitt fel att ni har fått vänta, men det är inte roligt att få all frustration kastad över sig av 10 olika människor och mötas av griniga kollegor. Jag är inte alltid stolt över det jag representerar men jag är bara jag och jag kan inte göra så mycket...

Stressad, jag?!

Känner att det är lite mycket just nu, det är inte lätt att skriva en tenta som ska vara inlämnad på måndag och jobba hela helgen. Nu har syrran åkt hem, men trevligt har vi haft trots att det har blivit lite tidiga kvällar, men blir man väck varje morgon runt 6-7 snåret (även som gäst) i det här huset så är man inte så kvällspigg. Men på tisdag börjar livet igen förhoppningsvis.

We don´t need an education

Jaha, då var man tillbaka i skolan igen och den är sig fortfarande sig lik, tanten i fiken är fortfarande densamma. Det enda nya är att salladen numera inte innerhåller någon pasta, men god var den iallafall. Så nu är ni uppdaterade Emma och Sofia. Idag var första dagen och den första vetenskapliga artikeln...tacka gud för tipset av sidan tyda, vi fick av en annan kursare då mitt engelska lexikon är nerpackad. Visste ni att de f.ö. har ändrat kurspoängen? Nu för tiden består en termin av 30 poäng och inte 20, snacka om att man blir förvirrad! Nä, det var bättre förr :-)


Working day and night

Jag skulle vara ledig sex dagar på rad den här veckan, resultatet har (än så länge) sett ut så här:
*Mån: Jobb
*Tis: Ledig
*Ons:Föreläsning från 9-14
*Tor: Möte 14-16, inring för att jobba natt 21.30-7.30

Så här sitter jag, lagom pigg efter att ha vaknat kl 9 imorse och inte sovit en blund sedan dess, svullen om magen efter allt kaffe jag bälgat i mig för att hålla mig vaken och lagom social.

Imorgon kommer Ante väcka mig alltför tidigt för att åka till Påryd (liten håla 4,5 mil härifrån) för att se på energikasetter aka insats till öppna spisen. Skitkul...not! Men vad gör man inte för kärleken? 

Sadist-ja,visst!

I veckan som var fick jag frågan om jag var sadist av en patient, för sadistiska sjuksköterskor finns det många av (enl. den personen) och dessa sköterskor njuter av att plåga stackars patienter, efter att jag hade tagit blodprover och antagligen lyckats träffa en nerv. Jag tycker att jag är rätt bra på att ta prover och jag skulle INTE vilja kategorisera mig själv som sadistisk och det är INTE ofta jag råkar träffa en nerv (bör tilläggas). Den här patienten menade verkligen allvar, så jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera. Men jag sa att jag läste till sjuksköterska för att få vara den snälla som plåstrade om efter att LÄKAREN hade varit elak och det verkade som personen trodde på mig, vilket var tur för det är sant. Men efter den kommentaren har jag fått mig en tankeställare. Vi tar så enormt mycket prover och sticker så många människor att man inte tänker så mycket (om inte personen är stickrädd förstås) utan bara gör. Men en sån enkel sak att slå till kärlet innan (fasten det är så tydligt och inte går att missa) gör ju att det inte gör lika ont.

Tre dagar senare träffar jag återigen patienten, för nya blodprover (förstås) och enda skälet till att jag fick sticka igen, var att jag var så ung och hade många år framför mig (och många patienter) och behövde träna, hade jag varit gammal hade det redan varit försent att bli bättre och då hade personen ifråga bara gett upp hoppet om mig blev jag upplyst när jag frågade om jag fick ta proverna. Den här gången gjorde det inte ont utan jag blev godkänd.

Så jag vet inte om man skulle kunna säga att det blev en solskenshistoria av det hela eller en minnesbeta.

Freudiansk felsägning?

Följande dialog ägde rum igår i samband med ekg tagning.

Jag: Jaha, det var här det inte gick att ta ekg:et...
Patient: Ja, det var visst något fel på apparaten.
Jag: Jaha, ville den inte stå?
Här börjar jag hoppas att jag inte sa det högt, vilket jag inser när patienten börjar skratta att jag faktiskt gjorde. För att snygga till det hela säger jag då: "-Eller den ville inte suga?"
Varav patienten skrattar ännu mer.
Tilläggas bör att ekg apparaten har sugkoppar man fäster på bröstkorgen och att det var tur att patienten hade humor.

När kråkorna klappar takten

Medarbetarsamtalet var avklarat för i år då, få se hur mycket pengar det genererar i. Dagens ljusglimt var när jag och en undersköterskeelev tog emot en dement dam som kommenterade uskans många tatueringar med orden "du mår inte dåligt av dem då?" Fast hon var väldigt fascinerad av dem och upplyste honom om att hon aldrig har sett någon med så många förut. Är så glad över att det äntligen finns någon som är lite annorlunda hos oss, fram med mångfalden säger jag bara (och undrar än en gång var alla homosexuella är)!

Tänkte avsluta med en bild på bussixten och tillägga att vi den här veckan äntligen har gått i takt och att han har lärt sig att säga "Pang".


*Grrr* :-)

Burning down the house

Det går maginfluensa på förskolan, kul...Det är inte riktigt läge den här veckan då Ante jobbar eftermiddag och jag har slutbedömning av min student imorgon och medarbetarsamtal på torsdag. Med tanke på den kassa lönen jag fick den här månaden passar det inte heller in med en VAB dag, det märks verkligen att man jobbar 75%. När ska man bli rik egentligen? Ante väntar på alla miljoner han ska vinna på tipset, men än har svenska spel inte ringt, fast Ante har alltid en teori till varför de inte har ringt just den dagen (att han inte har vunnit finns aldrig med i hans resonemang).

Idag hade vi brandövning på jobbet och det var riktigt kul att släcka bränder och träna på att "rädda" alla ur ett brinnande rum. Med tanke på att jag hittades sist och troligtvis hade avlidigt för länge sedan om det var riktig rök och inte "krogrök" visar hur duktiga vi var :-) Men det är alltid kul att gå på utbildning och träffa arbetskompisarna "utanför" jobbet.

Uppdatering gällande huset: Vi ska på en till visning av det på fredag förhoppningsvis, då det inte var det lättaste att få en uppfattning i kolmörkret som är vid 17.30-tiden numera. Smarta mäklare...

Tjingeling

Shit, pommesfrites!

I måndags fick jag reda på att jag ska på handledarträff-på torsdag...Jag ska tydligen ha hand om en student, jättekul...men jag önskar att jag hade fått lite längre tid på att förbereda mig. Hur ska detta gå? Jag har typ hunnit jobba i 5 månader efter att ha varit bort i över ett år, tjenis penis! Men det blev ingen handledarträff då min student skulle i väg och träffa sin flickvän istället, vilket inte gjorde mig så mycket eftersom det var min enda lediga dag den här veckan. Så vi träffades igår istället på jobbet, mitt i medicindelning och morgonstök. Men det gick bra han verkar trevlig OCH organiserad vilket passar mig ypperligt då det inte riktigt är min starka sida. Förhoppningsvis kan jag lära honom lite också :-) Känner redan pressen för frågorna "vilken omvårdnadsteori går ni efter? Vilka mätdokument använder ni etc. Känns som om man har hunnit jobba för länge och lagt till med en massa ovanor under dessa år som krockar med skolan, suck. Fast det är nyttigt också, nu får man verkligen chans att reflektera på ett helt annat sätt än man gör vanligtvis. Kan sakna skolvärden på det eftersom man då hela tiden reflekterade över omvårdnaden och etiska frågeställningar. I verkligheten gör man bara så gott man kan med tanke på allt som måste göras. Verksamheten är verkligen inte gjord för patienten utan mest efter läkaren och när man vet hur det fungerar är det svårt att verkligen sätta sig ner och lyssna in patientens alla problem, då det är ett besvär per akutbesök som gäller...och jag vet att jag redan gjort ett av skolans "fel" genom att skriva patienten och därmed inte ser individen. Åh, gud vad bra dessa veckor kommer att gå :-(  


Conclusions

Patient som har svimmat kommer till sjukhuset varav följande dialog äger rum:

-Har du hört talas om Mark Twain? frågar medicindoktorn.
-Vad menar du? Förvirrad patient.
-Ja, Huckleberry Finn...
Patienten (och personalen) fattar ingenting. Läkaren fortsätter:
-Mark Twain har förklarat det här med svimning, vaknar du upp har du svimmat, vaknar du inte upp är du död.

Hm, hur lång var läkarutbildningen nu igen???


Leedig!

Äntligen, sista natten av tre om exakt 40 minuter är jag (förhoppningsvis) på väg hem till mina killar som jag har saknat så. Trött i fötterna och ögonen är jag men att morgonmysa lite med Sigge är aldrig fel. Helst när han är lite morgontrött och sitter still i famnen så snällt och tittar på tv med mig. Det är nog den bästa stunden på dagen.

Godmorgon/godnatt

Nattsuddare

Jaha, då var årets första dopp gjord. Ante brände sig som vanligt (okey, då jag brände ryggen lite med) så nu känns det som om det är sommar. Sitter på jobbet och inser än en gång att nattarbete inte är något för mig, jag är en för trött människa för att tycka det är roligt. Nu är det "bara" 4 timmar kvar innan jag får stämpla ut.  Det värsta med att jobba natt på min avdelning är att när man är som allra tröttast och bara vill hem till sängen, ska man gå runt och väcka alla patienter genom att ta blodprover, blodtryck, ekg you name it! Skitkul att väcka alla oroliga själar som man just fått lugna och som lyckats somna en stund. Det är inte lätt att vara patient här inte, inte konstigt att alla gamla människor är dödströtta hela dagen sen!

Fredag

Gissa vem som ska på fest imorgon, jo jag! Första gången sedan Sixten föddes (ja, så tråkig är jag) ska jag på "riktig" fest, eller rättare sagt 30-års firande med grillning och kubb. Få se hur bakis man kommer vara efter två glas vin då på söndagen. Såg att det var länge sedan jag la upp en ny bild på Sigge, får ta och skärpa mig och fota lite.

Idag fick jag för första gången in en patient med en pneumothorax, eller rättare sagt en ventilpneumothorax dvs luft kommer in i lungan men ej ut, vilket gör att lungan expanderar och trycker ihop alla andra organ i bröstkorgen. Väldigt ovanligt är det iallafall, vi har en sjuksköterska som har jobbat där i 20 år och hon hade aldrig sett det förut. Allt gick som på räls ändå så jag får ta och sträcka på mig lite :-) Är så dålig annars på att ge mig själv beröm, det är lättare att vara självkritisk.

Tjing tjing


Vi äro musikanter...

Oj, såg att jag inte har skrivit på ett tag, men tiden räcker inte riktigt till ibland...Har varit en hektisk helg minst sagt. Jobbat har jag gjort med. Är avundsjuk på Ante som får vara hemma med Sigge hela dagarna, han är inne i en så underbar period där han lär sig så mycket nytt varenda dag. Det nya är att han numera pekar på saker han vill ha/eller vill att vi ska göra och då är det bara att lyda the big boss :-) När jag var mammaledig bestod dagarna bara av att bära, trösta, vagga och vyssa (och amma). Sova kasst fick man också. Nu består dagarna mest av lek, mat och hålla koll så han inte drar ner en massa böcker från bokhyllan på huvudet/klättrar uppför trappen/äter mindre bra saker (typ blomjord) och jaga honom runt, runt i lägenheten. Så ni kan ju förstå att jag är lite avis på killarna som är hemma. Inser nu att det var ett dåligt byte jag gjorde :-) Men jag unnar Ante och Sixten all tid tillsammans och längtar redan efter en till bebis, för min lillkille är ju inte någon liten snutt längre. Men tillökningen får vänta, först måste jag övertyga Ante och sen måste vi passa på att njuta och skämma bort Sixten ett tag till.  

Jag såg fram emot min "första" lön nu när jag har börjat jobba igen, äntligen lite mer pengar...trodde jag ja! Mina chefer har visst glömt att meddela lönekontoret att jag är tillbaka, så jag fick bara 4000-för en hel månad! Eftersom personalen alltid är på tjänsteärende/gått för dagen/har lunch tog det ett tag innan jag fick tag på lönetanten och förhoppningsvis får jag mer pengar nästa vecka. Om inte annat får karlarna i familjen ge sig ut och uppträda på stadens gator och torg :-)


Fika i det gröna

Nyss hemkommen från Krusenstiernska (ingen aning om det stavas så men...) trädgården. Är riktigt varmt idag och det kändes inte så lockande att sitta inne i lägenheten så idag blev det shorts och linne premiär. Var riktigt fint i trädgården, blombladen från träden blåste i vinden och hembakad bulla med kaffe sitter ju alltid fint i magen. Sigge blev facinerad av en kråka/skata/korp eller vad det nu var för fågel.
image52

Gårdagen var hektisk, var ungefär som om halva staden bestämde sig för att göra ett besök på ortopeden och ett tag kändes det som om alla hade nackkragar som skavde och plockade bort dem på eget initiativ, vilket fick mitt hjärta att hoppa ur bröstet. Att läkaren sen tillbringade flera timmar på operation istället för att ta patienter nere hos oss, gjorde inte saken bättre. Som tur var så var alla patienter trevliga och glada trots den långa väntetiden. Förstår inte hur de lyckas hålla uppe humöret, själv hade jag fått krupp efter två timmar.

Men idag är jag ledig och det är Körslaget på tv så det kan inte bli bättre :-)



Stand up

Usch, dagarna bara rusar iväg men nu har jag ca 5 minuter på mig att skriva ett inlägg innan Antes jobbarkompis Nisse kommer förbi. På jobbet blev det en rivstart, fick börja med att förbereda en patient för IVA (intensivvårdsavdelningen) och köra henne dit. Så nu är jag verkligen tillbaka, kändes skönt att inse att man faktiskt inte har tappat så mycket trots att man har varit borta ett år. Men då hade jag bra arbetskamrater som skötte ruljansen medans jag var upptagen med alla förberedelser inför IVA. Ante och Sigge har också haft det bra, Sigge har klivit upp för trappan själv idag för första gången. När Ante käkade frukost och gick för att titta vad lillkillen höll på med så satt han så fint på första trappsteget. Det roliga är att han ju inte har något risktänkande utan kan slänga sig bara rakt ner utan att tänka på konsekvenserna (och nu syftar jag inte på ante). Får ta och inhandla en till grind för nedervåningen.

Sigges feber har släppt, skönt nog och nu är han precis som vanligt. Lite mer bestämd bara :-) Vi ska gå och lämna nya prover när han är frisk så vi ser att blodvärdet är bra. Läkarna visste inte riktigt vad hans feber berodde på och med tanke på att han hade 131 i CRP (sänka) och 40,5 i feber men var hur pigg som helst ändå så är det en gåta. Men förhoppningsvis är/var det bara en engångsförteelse.

Jag kommer inte ihåg vad de små, elaka dvärgarna kallas som vaktar guldet vid regnbågens slut men om det fanns en bild på dem skulle de kanske se ut så här:
image45

Var tvungen att lägga upp den här bilden med för han är så lik Sussis dotter Turina på den:
image46
 
Sen en till bild där han visar sina nyvunna stand up skills :-)
image47

Ja, det var de fem minutrarna det!


Dagens tacksamhetslista

image50

Ungefär så här var kvällen igår. Inte konstigt att man kommer ut på matrast först vid 19.45.
Hörde på P3 nyss där reportern läste upp sin tacksamhetslista för dagen, så här kommer min.
 
Jag är tacksam för:

1. Sixten mår lite bättre idag och inte kräkts upp allt jag har försökt ge honom.
2. Att det är helg imorgon och att hela familjen får umgås tillsammans.
3. Solen skiner.
4. Att Sixten lade sin näsa mot min hals och somnade så, precis som när han var liten bebis.
5. Att jag fått avreagera mig för Anna om gårddagens slit på jobbet.

Observera att dagens tacksamhetslista ska hadla om vardagliga saker och inte om typ världsfreden eller dylikt.


  

Tidigare inlägg
RSS 2.0