lindakott

Sol, barfota fötter och Sixten kiknade av glädje över att han äntligen får börja springa utan kläder, vill man stanna tiden en stund-åh, ja! Bilden på mig har inte Ante tagit, utan Sixten,vilket kan vara en av anlednngarna till att man faktiskt ser vem som är på bilden. När jag går tillbaka och tittar på bilder av våra 10 år gemensamt så är det INTE många foton på mig. Ungefär ett var 4:e år och hälften av dem sover jag på. Det beror INTE på att jag har legat och dreglat under mer än en tredje del av vårt gemensamma liv utan att Ante är totalt ointresserad av fotografering. Det finns miljarder med foton på Ante och Sigge men inte många på mig med honom, så skulle någon okänd titta genom våra album hade de kunna tro att Sigge levt mesta delen av sitt liv moderslös. Jättetråkigt, för det är ju lite kul att se hur man förändras under årens lopp (jag vet att jag kommer ångra det där uttalandet...).

Är lite jet lag:ad efter två nätters arbetande, fy tusan vad svårt det är att sova när det är kvavt, varmt och soligt ute. Jag som tidigare aldrig haft några problem med att sova, vaknar nu alldeles klarvaken efter 4 timmar. Som tur är går jag inte mycket nätter för då hade hela livet rasat har jag en känsla av. PMS + nattarbete= inte bra.

Lovade mamma att fota "hennes" tulpaner när det blommar och nu står de där i all sin glans.

Vi har så enormt kass uppkoppling så det tar ett år innan man kommer in på sidan... I helg har vi varit på kosläpp och fick t.o.m åka vagn efter traktorn. Sixten blev så till sig att han var tvungen att sjunga "i ett hus i skogens slut..."

Sixten med sin "tuff-min" i väntan på kossorna

Sitta i traktorn var kul de med. Efter att ha klappat både kossorna och hästarna (till sin föräldrars förskräckelse) och en halv kanin konstaterade sixten förnöjt att bonde-det skulle han bli när han blev stor.



Häcken vi planterad i somras som numera är en vårrabatt.

Idag börjar äntligen hoppet om en vår att spira. Annars har det varit mest snöskottning som gäller.

Sigge skakar rumpa.

Annars är det mycket pangande och sitta i fängelse när vi leker varvat med brottning så rygger värker inte enbart av all tung snöskottning. Jobb imorgon efter nästan en veckas semester, känns rätt skönt så här i slutet av februari att vara lite ledig. Jag har hunnit med storstädning, omplantering av blommor samt stickning av min sjal (vilket är ett evighetsprojekt).

Sixten har tjatat om tomten hela dagen och inte vetat vilket ben han ska stå på. Jag har stått och gjort 1 kg köttbullar eftersom man tydligen INTE kan köpa färdiga köttbullar en enda jul och varit lagom irriterad och sur eftersom jag har två killar som hänger i byxbenen på mig och som tjatar. Fy fasiken för jämnlikhet, skaffa barn och fira jul så inser ni att vi inte nått längre än så här år 2009!

Så vi är som 99% av alla andra barnfamiljer i juletid-småsuriga och griniga ända tills maten är framdukad på bordet i morgonbitti (och antagligen är det mamman i familjen som får diska och plocka undan medans alla andra familjemedlemmar gottar sig framför brasan...jag är int`bitter jag...).

God jul på er

Ps. Grattis mamma än en gång på födelsedagen och tack för almenackan ds.

Äntligen är bloggsuget tillbaka, det kan ha att göra med all snö vi har fått här. Idag var det köldrekord -10.6, det ni! Vad har hänt sedan sist...Sixten har fått ett falsk kruppanfall, mer läskigt för hans mamma och pappa, själv var han helt obekymrad över sin väsande stånkande andning bara han hade någon som läste "Halvan kör grävmaskin" till honom 15 ggr/dag. Till råga på allt fick han åka taxi till doktorn (eftersom våran bil givetvis var på service) och buss hem, bara det gjorde hans dag. Tacka gud för kortison säger jag bara!

När han började återhämta sig från kruppen + infektion så svalde han en bit av en klädnypa, allt för att få sin stackars mamma att bryta ihop. Efter några nervösa dagar kom den ut den naturliga vägen och som tur var så var den inte lika vass som biten som blev kvar. Emma, jag börjar förstå det där med legobiten och hö. lunga nu :-)

Sen har vi haft besök av farmor och sen mommo och moppa. En av dagarna mina föräldrar var här var vi på leos lekland som är en givet hit för våran busunge. Moppa skulle vara snäll och åka rutschkana med Sigge, jag och mamma stod och flinade och spanande in kön som började bildas bakom dem.



Tydligen var det svårare att ta sig upp än ner.

Sen har vi fått snö-massor av snö. Så mycket att jag hör hur våran granne kör runt med sin snöslunga idag med. Fatta, vi har snö kanske max en månad om året och killen har en snöslunga. Ja, finns det en maskin så har han det.

 



Kan man vara annat än lycklig?

Snö och kallt ute, skinkan kokad och risgrynsgröt på spisen. Granen är klädd (i blått, sixtens favvofärg) och jag och Ante är lediga...Livet är så otroligt bra ibland.

Då var 2008 över och 2009 påbörjat, undra vad det här året har med sig? Bra saker hoppas jag...Jag blir alltid lite vemodig på nyårsaftonen. Det här året hann jag inte bli det med tanke på att jag jobbade till 23 (fast fick gå hem tidigare) och sen ringde mommo, duschade och vips var det tolvslaget. Sixten sov som vanligt genom hela spektaklet, han skulle nog kunna sova genom ett krig. Är det bara jag som får lite olust känslor av alla fyrverkerismäller? Jag drar alltid paralleller till krig och att den bästa tiden att skjuta någon är på nyårsaftonen på tolvslaget för ingen kan särskilja skottet från allt annat. Snart kommer mamma och resten av familjen hem, äntligen så man kan prata med dem igen! Sen ska vi skriva kontrakt om 2 dagar och idag SNÖADE det-på riktigt! Att Ante ljög och sa att mäklaren hade ringt och att vi var tvugna att flytta in redan den 1/2 för annars säljer de huset till några andra, så jag fick alldeles ont i magen av allt grubbel och inte blev alltför lycklig över att ligga ute med dubbla hyror i två månader raserade inte mina förhoppningar på det här året (eller, ja lite kanske-eller rättare sagt: Jag tänkte att jag VISSTE att det här året kommer bli ett riktigt skitår, men det är glömt nu).

Puss på er