Ja må han leva eller modelera, svårt att veta vad han menar...

Sixten har hamnat i en ny fas; biologifasen. Här en dag sa han till mig när jag satt på toaletten (privatliv existerar inte med småbarn) :-"Mamma, hålla ner snoppen kissar", vilket ledde till att jag fick förklara att mammor inte har någon snopp utan en muff, vilket fick honom att kikna av skratt.

Igår kom han med fotoalbumet och ville titta på bilder när han var liten (det är mycket prat om när sixten var bebis och låg i mammas mage från hans sida nu). Han fastnade redan på första sidan där jag ligger uppkopplad med ctg och säger bekymrat "mamma, ajaj" varav jag får förklara att mammor har ont i magen när bebisarna ska komma ut. Då drar han upp min tröja för att se var i magen han låg och konstaterade nöjt att han minsann kom in i magen via naveln. Vilket jag är nöjd med, känns som om det är lite tidigt att dra historien hur det egentligen gick till för honom.

...och nej, det är inget syskon på väg så det är inte därifrån denna faschination över bebisar kommer ifrån.

  

Busungen har upptäckt modelera (eller vad det nu heter).


Mammapoäng

I söndags bakade jag och Sixten kanelbullar och jag konstaterade att bakgenen har hoppat över mig, fast jag försvarar mig med att det inte är lätt att hålla koll på smält smör och varm mjölk när man har en liten kille som står och äter mjöl direkt ur påsen. Men sen kavlade vi glatt ut den ojästa degen och gjorde snygga bullar i allafall. Fast lite synd om Sixten tycker jag dock som får äta mammas hårda och degiga bullar...






Fast han verkar rätt nöjd iallafall.
Sixtens egnagjorda små bullar



Annars ligger trotset som en tjock dimma över vår lilla familj, fast nu har man lärt sig att det bara är att härda ut, för efter alla ilskna dagar kommer världens goaste kille som lägger armarna om en bakifrån och pussar en på kinden och kramas hårt, hårt.


...och moppa i Kiruna

Sixtens mommo har varit på besök och blev genast en given hit, så pass att jag som annars är den outbytbara nr 1, drastiskt blev nedflyttad till plats nr 2. Ante den stackaren han blev bottenplacerad och fick inte göra ett dugg, det var bara mommo som gällde, hon skulle lägga honom, byta blöja, leka etc. Jag fick på nåder torka han i rumpan efter att han gjort nr 2 och det var endast för att mommo just då var ute på gården. Till råga på allt hade han bestämt sig för att följa med henne i flygplanet hem. Jag och Ante kunde stanna hemma och när jag påpekade att jag då kommer sakna honom jättemycket brydde han sig inte ett dugg, kadisch, så blev man dumpad då.


Nu är ordningen återställd, mommo är i Kiruna och mamma får äntligen lägga honom för natten tillsammans med pippi lopplopp (pippi långstrumpsdockan som mommo hade med sig).


Eftersom jag glömde bort att fota några bilder den här gånger blir det en från i somras.
Sixten med pippitofsar (behöver jag säga att pippi är hans idol?), bullar och mommo. Kan livet bli bättre när man är 2 år?



Inte konstigt att man är trött ibland

Sixtens lista på saker man kan göra för att slippa sova, observera att punkt 1 och 2 är obligatoriska, håll till godo:


1. Om det är mamma som lägger dig, ropa med ynklig och hjärtskärnade röst efter pappa. Är han inte hemma, går det att ropa efter annan vald släkting, oftast mommo/moffa eller fammo (vem vet de kan ju vara i rummet brevid).


2. När punkt ett är genomgången utan resultat gå då över till att med samma ynkliga röst och bedjande ögon få sova i mammas och pappas säng (= för där kan man hoppa runt utan att de får tag i en, alternativt gömma sig under deras stora täcke).


3. När detta inte heller ger någon utdelning, börja då leta efter alla gosedjur och bädda ner dem och prata lite med dem (tugga går också bra). Låtsas tappa bort dem med jämna mellanrum så du måste leta efter dem.


4. Snurra runt i sängen, för att slutligen lägga dig med fötterna på huvudkudden eller tvärs över sängen.


5. Sparka lite på väggen, alltid retar det någon om inte så kan du låtsas få ont och vinner någon extra minut eftersom mamma/pappa då måste blåsa och pussa på det skadade stället.


6. Sjung en sång, gärna en lång alt. en kort som du sjunger om och om igen. Får gärna innehålla höga toner.


7. Insistera på att du måste låtsas köra bil, gärna en ambulans eller polisbil med sirernerna på. Informera den som ska lägga dig om att man måste akta bilen.


8. Fastna med armarna i pyjamasen.


9. Gnäll över att samma pyjamas är snodd runt kroppen och är sned efter allt rullande i sängen.


10. Säg tut, tut och nyp mamma/pappa i näsan.


Återgå till punkt 3.


matvrak

Sigge äter som en häst på dagis, det börjar bli lite pinsamt faktiskt...Igår åt han TRE portioner med ris och fisk, hemma avskyr han ris. Nu är det någon som vill se på Rorri, så jag fortsätter senare.

Mammahjärta

Sucka mitt hjärta men brist dock ej...

Sixten suckar i sömnen, undrar vad han drömmer om...Katter och bada troligtvis, för det är sockret på hans geléhallon just nu...och mitt socker är en allför ennvis tvååring med fladdrande hår...Älskade unge, vad hade jag gjort utan dig?


Mitt gull (som grannen Astrid säger)...

Igår råkade jag oavsiktligen klämma huden med barncykelstolsspännet (eller-vad-det-nu-heter)på Sigges insida av ena låret. När vi sedan kommer hem efter cykelturen och jag tar av honom byxorna för att inspektera om det blev något på låret, frågar han "Sixten doktorn?!" med förhoppning i rösten. Han verkar ha glömt bort att det krävs en sprucken trumhinna eller nästintill dubbelsidig lunginflammation för att han ska få träffa doktorn.
Måste dock ha varit en smått traumatisk upplevelse det där med cykelstolen för idag när vi var och hälsade på Neo m. familj ägnade han tio minuter åt att informera katten Bobbo om vad som hade hänt.

Älskade unge...(observera fingret) :-)


Sigge pratar med mommo


Seperationsångest redan och jag åker först imorgon

Hur ska jag klara mig utan Sixten i 1.5 dygn?!  Vad tänkte jag på när jag tackade ja? Så länge har jag inte varit ifrån honom tidigare, jag har inte ens varit borta från honom EN dag. Den som sa att livet inte ändras efter att man fått barn visste inte vad den pratade om...

Våran ena spisplatta har förresten gått sönder.

Svärmor och Tore är och hälsar på så mina inlägg här har halkat efter lite. Till råga på allt så har Sigge hamnat i en "jag vägrar somna på kvällen-period", var så länge sedan han krånglade med det så man har hunnit glömma bort hur jobbigt det är. Alla andra som har 2-åringar, har ni samma problem? Gissar att det är något med åldern, men man har hunnit bli van vid att ha lite slötid tillsammans på kvällen när han ligger och sover. 

Det händer så mycket nu med Sixten och jag önskar att jag kunde skriva ner allt, men det hade blivit en bok. Men det mest imponerande just nu är att han lär sig saker så fort, både ord och praktiska saker. Det är han som är förste handlangare till Tore som snickrar ihop en vedbod. Tore ber sigge hämta hammaren och han kommer med hammaren OCH spik, bara det!

Idag fick jag och svärmor lite egentid på IKEA, snacka om toppendag, lite dyrt blev det förstås...men nu har jag en massa fina prylar och lite nytt gardintyg. Min dröm just nu är ett eget pysslerum och med tanke på att jag fick panduro katalogen i veckan så har jag tusen ideer men alldeles för lite tid, suck. 

Förlåt mamma, jag har än en gång lovat henne bilder på våran trädgård, men dagen efter jag hade pratat med dig så plockade Sixten av alla blombladen på busken när vi rensade ogräs, så just nu är den inge vidare snygg, får vänta tills nästa buske blommar (om den gör det i den här torkan och sen ösregnet). Men här kommer två bilder på Sigge i allafall.

                            


Bus och bergsbestigning

Siggebus har fått sin första ögoninflammation...så nu blir det en vecka hemma från dagis, lite tråkigt för honom eftersom han varit ledig i nästan en vecka innan och verkligen sett fram emot att träffa kompisarna på dagis med. Imorgon jobb sen är det jag och Sixten som får sysselsätta oss själva hela helgen då Ante jobbar. Det kan bli lite enformigt att sitta i hans lilla IKEA tält med dörren stängd och spana efter farliga djur, vilket i SIgges värld kan vara allt ifrån en gris till en orm. Just nu är det hans favoritlek och inte riktigt min favorit, men vad gör man inte för att se han ivrigt titta efter alla vilddjur och smyga runt i huset efter dem för att sedan rusa in i tältet och gömma sig tillsammans med mig.

Pratade med Sussi igår och jag tänkte bara nämna att våran bergsbestigning gällande trotset fortsätter, vi är väl halvvägs upp nu. Just nu har vi en frustrerad kille som bara kastar saker, river ner saker och gör allt han vet att han inte får, för att sedan i nästa sekund vilja bli tröstad i famnen och vyssjad. Men vem känner sig inte så ibland med PMS?


Onsdagen den 10 juni

Nu har det gått 5 dagar sedan Sigge fyllde 2 år och jag kramar honom hårt, hårt för jag börjar inse att han inte alltid kommer vara min lilla kille. Det är inte så lätt att krama honom länge heller eftersom han har så mycket spring i benen. Bästa stunden på dagen är när vi båda är lagom trötta och ligger och myser i soffan, jag med hans huvud på min axel och hans hår i munnen och han berättandes om något i boken vi har framför oss. Då gör det ingenting att han för en timme sedan inte alls ville som jag ville och var allmänt arg. Då är all frustration och ilska som bortblåst för han är det finaste jag har och jag vill bara stanna tiden. Eller när Ante kittlar han på magen så han vrider sig av skratt och nästan kiknar, det är et enda jag behöver. Kärlek, skratt och mys.


Jag vet hur det är när tiden stannar till ett ögonblick

Klockan är 05.20 och solen kikar fram mellan fönstret och rullgardinen. Vi ligger i sängen under täcket, han med armen runt min nacke, försiktigt pillandes på mitt hår, jag med mina läppar emot hans sömnvarma kind. Han ligger och funderar och tittar upp i taket, jag ligger och förundras över honom. Jag ger honom en puss på kinden...han är fortfarande kvar i sina funderingar och blinkar inte ens till.

Att vi båda ska upp till dagis och jobb och egentligen inte har tid att ligga och mysa, spelar ingen roll...det är i en annan värld... för just nu är det bara vi två.  


Baciller och nallar

I fredags var Ante med Sigge på vårdcentralen då han haft feber i typ 6 dagar till och från.  Läkaren hade sagt att det var tur att de kom för han hade lungorna fulla med slem och hade vi väntat två dagar till så hade han fått dubbelsidig lunginflammation. Årets mamma pris går nog inte till mig det här året heller. Det är ju så man skäms över att vara sjuksyrra. Men han har ju inte varit dålig på något sätt och hostig och rosslig blir han alltid när han är förkyld och man vill ju inte ringa till läkaren stup i kvarten för lite snor i näsan, men...men. Stackars Sixten...fast han var piggare än någonsin i fredags kväll INNAN vi ens hade börjat ge honom Amimox, så det kanske hade gett med sig i allfall (observera att jag försöker döva mitt dåliga samvete).

När moster Malin var här fick han en Halvan bok som han älskar så jag köpte en till för någon dag sedan (Halvan kör ambulans, of course). Igår när Ante och Sigge var på väg till dagis ser de en ambulans, varav sigge säger "nalle" och pekar mot ambulansen. I boken kommer Halvan och hämtar en nalle som får plåster på magen och åker till sjukhuset. Det är så roligt att han börjar koppla ihop saker och ting och man blir lika förvånad veranda gång. Så nu tror Sigge att alla ambulanser har nallepatienter.

påsksnor

Jag vet inte vad ni har för påsktraditioner, men två år i rad har sigge firat in påsken med feber, hosta och snor. Imorgon får Ante stanna hemma, medans jag får gå med halvt hjärta till jobbet. Ett säkert tecken på att busfröet är sjuk är att han inte släpper mig en halvmeter från honom. Ante får inte ens läsa en bok åt honom, det är bara jag som gäller. Jättemysigt oftast, då det är enda gången han kan sitta stilla i famnen längre än två minuter, men lite jobbigt när man behöver laga mat och gå på toaletten, han är ju ingen lite bebis längre som ma kan ha på en armen. Jag kommer vara dödstrött imorgon eftersom jag alltid sover så dåligt när Sigge är sjuk, lillälsklingen.  

Jobbar inte alla andra föräldrar?

Idag ska Sixten ha den årliga äggjakten på dagis, jag glömde bort hans ägg på spisen så den var så där lagom stenhård. När jag sedan kommer och ska lägga över den i korgen märkar jag att ALLA andra äggen är målad. Som tur är så är Sixten för lite fortfarande för att fatta pinsamheten i det. Jag tröstar mig med att de andra föräldrarna säkert inte hade målat sina ägg utan att de hade gjort det på dagis och efterom sigge kom när jakten skulle just börja så hade han inte hunnit måla sin, eller något sådant... Fattar inte hur alla andra föräldrarna hinner med sådana saker, jag hade fullt upp med att komma ihåg att han skulle ha med sig ett ägg. Sak samma, om det är en äggrullartävling så lär Sigge vinna överlägset, om de ska äta den tycker jag synd om honom :-)
Om det är på dagis dåliga mammor sållas ut så ligger jag riskigt till, men vi hade faktiskt fullt upp med att klä trädet med påskfjädrar igår och bära ved. Vi får måla påskägg på lördag istället när jag är ledig.

Sixten har gjort sitt första påskpynt.


Sådan mamma sådan son, då alla andra barn hade en gräsmatta i sitt glas, Sigge har typ 5 grässtrån :-) Han var så stolt över den (och vi med).

När pappa är borta, gör vi så här

För alla er som undrar vad jag och Sixten gör när Ante jobbar, här kommer en bildsekvens:


"Hej då"





Fötterna fick inte riktigt rum :-)

Söt som socker?

Idag träffade jag och Sigge, Ivar (3 år) och Axel (4 mån). Sigge tyckte Axel var så söt att han var tvungen att slicka på honom (?!) sen fick han typ 100 kramar och några pussar. Jag som trodde Sigge skulle bli svartsjuk när jag höll någon annan i famnen, men inte. Han var SÅ intresserad av bebisen och ville vara med honom hela tiden.

Han är så go min kille, synd bara att han bits nu igen (bara mig som vanligt). Kombinationen av bitande barn+ lätt att få blåmärken är inte det bästa, helst inte när arbetskompisarna börja undra hur man har det där hemma egentligen...

*vinkevink*

Idag efter dagis sprang Sixten efter att par småfåglar och ropade "hej" samtidigt som han vinkade allt vad han kunde för att flirta in sig hos dem. Tyvärr fick det inte den önskvärda effekten som han ville, utan de hoppade undan illa kvickt och försvann.

Efter maten försökte han klippa bort sidospeglarna på sin leksaksambulans med kökssaxen. Han tyckte uppenbarligen att de var överflödiga.

Ibland skulle man bara vilja för en sekund förstå hur de tänker och vad som händer där bakom allt hår. Det är verkligen de små sakerna som får en att skratta. Som en legobit i sängen, eller en plastorm som kommer flygande framför ögonen på en på morgonen ivrigt påhejad av ett "tssss" som är Sixtens ormläte.

Innan jag (vi) fick Sixten trodde jag det var de stora grejerna som betydde något och att det skulle vara så med barn med, men det är precis tvärtom. Man kan ha haft en skitdag, där hela familjen är trötta och griniga och man har fått kämpa om precis allt. Men sen när lugnet har sänkt sig på kvällen (läs:när Sixten har somnat) sitter man där och skrattar åt det roliga som har hänt under dagen och konstaterar förnöjt att man har haft en bra dag, idag igen...

Ingen Nils-Petter Sundgren

Har man morgontrötta föräldrar som inte vill stiga upp när man själv vill gå upp, kan man alltid krypa in under deras säng och bajsa, vilket Sixten gjorde imorse-ända tills han satte en dammtuss i halsen och höll på att storkna, så Ante fick dra ut han i fötterna. Fast lika glad var han för det (sixten, inte Ante) dammig och dan. Tror jag det eftersom det bara var att kliva upp med honom efter det. Vad kan man säga mer än att hans knep blir mer och mer avancerade.

De har haft biovisning idag på dagis och alla barnen hade fått en mugg med popcorn till filmen som handlade om någon höna eller dylikt. Sixten hade tittat på den i 2 minuter, sedan hade han vänt sig om och tittat på när de andra barnen åt popcorn istället. Verkar inte som om han kommer bli en framtida filmrecensent iallafall...





OS-satsning

Hemma hos oss har vi 5 sekunders knattelopp varenda kväll...Det går till så att vi bestämmer att Sixten ska sova, lägger honom i sängen och ställer sovrumsdörren på glänt. Efter ca 1minut öppnar Sixten dörren och kikar ut och det är då loppet startar. På given signal springer knatten (dvs Sixten) så långt han kan under 5 sekunder (det är oftast så lång tid det tar för föräldrarna att hinna ikapp honom). Lyckas knatten hinna 10 meter, får han 10 poäng, 20 meter 20 poäng etc. lyckas knatten krypa under föräldrarnas säng får han automatiskt 50 poäng. När föräldrarna lyckas få knatten att sova brukar ställningen vara 100-0 till knatten, men föräldrarna vinner ändå eftersom knatten sover (eller lyckas lura föräldrarna att han gör det-70 poäng till knatten).

Det är vad vi sysslar med varenda kväll om ni undrar. Ikväll var morsan dopad för hon hade druckit kaffe alldeles för sent och är oförsämt pigg-30 poäng till föräldrarna.

Tidigare inlägg
RSS 2.0