lindakott

Daskar du till ditt husdjur när den inte gör som du vill?

Inskolningen på dagis går bra. Eftersom Sigges avdelning är nyöppnad är det bara nya (och yngre) barn där. Alla är lite ringrostiga så mitt största problem är hur det ska gå att hålla Sixten i skinnet så han inte kastar, knuffar eller brottas med de yngre och mindre barnen. Just nu är det mycket gränssättning som gäller och det är inte det lättaste ska jag tala om, allra helst när vi nästan verkar vara de enda av våra bekanta som inte tycker det är ok att daska till barnen över fingrarna eller dylikt när de gör saker de inte får. Jag som trodde våran generation var annorlunda... eller är det någon form av matchogrej att sitta och deklarera att en smäll på fingrarna har ingen dött av? Det är skitjobbigt ibland att ha ett barn som slåss, sparkas, skriker, bits och vill bestämma allt, men för mig att slå ett barn är som att sparka på en hund- ingen av dem lär sig något av det, utan det gör bara skada och vilken förebild blir man då? Det är rätt sjukt att man ska behöva sitta här år 2009 och deklarera VARFÖR man INTE daskar till sitt barn, eller hur?

Mellan trotsen och bråken gör vi sådana här saker tillsammans