lindakott

Varje natt nu har jag en sängkompis som kommer smygande, han buffar undan mig och snor min kudde, lägger sin arm under nacken min och somnar. Så det är inte så konstigt att man känner sig lite stel på morgonen. Det är en konst att sova mellan två kaminer och hitta en skön ställning för huvudet när man bara har ett hörn av kudden. Men man får väl passa på att njuta medans Sigge vill sova nära en för en vacker dag ser man inte röken av honom och måste tjata för att få en kram. 

Snart kommer syrran och mamma och det ska bli SÅ kul, allra helst när de har lovat att se efter Sigge (om de nu hinner med i hans tempo :-) )