Jingel bells

Jag saknar min familj uppe i Kiruna, fattar inte varför de är så puckade att de har farit i väg så jag inte kan prata med dem i telefon. Inse hur tråkigt det är att inte kunna ringa sin mamma och prata lite skit! Bara en och en halv vecka kvar innan de kommer tillbaka till Sverige *suck* Fast jag hoppas de har det trevligt och att de tänker liite på mig med...

Idag väckte Ante mig och sa att de hade ringt från jobbet och undrat var jag var. Jätteroligt uppvaknade, fått för mig att jag jobbade 15-24 och inte 8-16 som jag tydligen skulle göra. Så det var bara att hoppa i kläderna och bege sig till jobbet... Som tur var så hade vi det rätt lagom mycket idag och numera är våra ambulansare grönklädda med. Det enda som saknades för julkänslan var lite glitter och julkulor (vilket en av ambulansarna upplyste mig om att han redan hade)  så hade det varit komplett :-)

Idag sa vi upp lägenheten med så har vi otur är vi bostadslösa den siste mars.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0