lindakott

-Åh, vad varm du är Sixten. (jag)

-Ja, jag är solbränd. (Sixten ger svar på tal)

Undra varför man bara ser en viss typ av människor på stan när det är marknad. Idag var det en crazy man som var fakir, t. om. JAG blev rädd, vad tror ni Sixten blev då. Han satt på axlarna med handen för munnen hela tiden, gapandes. Och hade jag kunnat se mig själv så hade jag nog sett likadan ut.

Inlagd kronärtskockshjärtan är underskattade, insåg jag idag. Måste komma på fler maträtter med det i.

Nästa helg är det dags för Emmaboda igen, spännande men alltid lika jobbigt att vara borta från hemmet.

Jaha, på måndag börjar man jobba igen. Fattar inte hur fyra veckor kan gå så fort...Lite av varje har vi hunnit med.

Böda sand.



Sixten hittar en larv som han sen "råkade" döda i väntan på att få rida häst i Agebo.

Att få åka motorcykel med fabbo Nicko är grejer! Stoltare kille finns nog inte.

Hjälpa till att gasa är häftigt det med!

Slottet när det är som vackrast. Vad gör man när man har en barnfri kväll, jo fotar slottet :-) Enda minuset var råttan vi såg innan...

Astrid Lingrens värld, världens bästa barnställe. Beundrar verkligen alla som jobbar där.














Sixten som polis.



Bröderna Lejonhjärta, gissa vem som satt och torkade tårar under hela berättelsen...

Sen har vi varit i Kosta, orrefors och på dansveckan i Lundegård, det sistnämnda var en nära-döden-upplevelse. Jag som inte dansar och kommer dit och det är SÅ seriösa människor som gnuggar pannan mot varandra. Som tur var så fanns det en bar där jag hängde. Till nästa år kanske man ska ta kursen, men det var trevligt, eller hur Veronica?

Nu ett års slit inför nästa semester...

Sol, barfota fötter och Sixten kiknade av glädje över att han äntligen får börja springa utan kläder, vill man stanna tiden en stund-åh, ja! Bilden på mig har inte Ante tagit, utan Sixten,vilket kan vara en av anlednngarna till att man faktiskt ser vem som är på bilden. När jag går tillbaka och tittar på bilder av våra 10 år gemensamt så är det INTE många foton på mig. Ungefär ett var 4:e år och hälften av dem sover jag på. Det beror INTE på att jag har legat och dreglat under mer än en tredje del av vårt gemensamma liv utan att Ante är totalt ointresserad av fotografering. Det finns miljarder med foton på Ante och Sigge men inte många på mig med honom, så skulle någon okänd titta genom våra album hade de kunna tro att Sigge levt mesta delen av sitt liv moderslös. Jättetråkigt, för det är ju lite kul att se hur man förändras under årens lopp (jag vet att jag kommer ångra det där uttalandet...).

Är lite jet lag:ad efter två nätters arbetande, fy tusan vad svårt det är att sova när det är kvavt, varmt och soligt ute. Jag som tidigare aldrig haft några problem med att sova, vaknar nu alldeles klarvaken efter 4 timmar. Som tur är går jag inte mycket nätter för då hade hela livet rasat har jag en känsla av. PMS + nattarbete= inte bra.

Lovade mamma att fota "hennes" tulpaner när det blommar och nu står de där i all sin glans.

Nu har det regnat och varit mulet i 10 dagar, gissa om man är trött eller trött. Att jag har hur mycket lakan som helst att tvätta och hänga på tork ute gör ju inte saken bättre.

Men tulpanerna verkar trivas och blomma, vet inte om det är något tulpanår i år efter all snö, eftersom jag inte kan minnas att vi hade så här mycket tulpaner förra året.

Imorgon har vi klinikdag-i vimmerby. Skitkul med heldag från 07-19. Undra om man kommer vara trött eller trött, efter det. Annars händer det inte så mycket här. Syskon till Sixten verkar dröja och Ante är fortfarande hemmaman, minus förkläde dock, men det tar sig, nu har han börjat planera OCH plocka fram mat ur frysen för tining. Om tre månader till så kanske maten är klar när jag kommer hem (nice).

Vi har så enormt kass uppkoppling så det tar ett år innan man kommer in på sidan... I helg har vi varit på kosläpp och fick t.o.m åka vagn efter traktorn. Sixten blev så till sig att han var tvungen att sjunga "i ett hus i skogens slut..."

Sixten med sin "tuff-min" i väntan på kossorna

Sitta i traktorn var kul de med. Efter att ha klappat både kossorna och hästarna (till sin föräldrars förskräckelse) och en halv kanin konstaterade sixten förnöjt att bonde-det skulle han bli när han blev stor.



Häcken vi planterad i somras som numera är en vårrabatt.

Tänkte muntra upp mamma lite med tanke på att hon gått och brytit sig. Varsågod mamma, här kommer det en vitsippa till dig!

Grattis till syrran som fyller år idag med!

Länge sedan jag var här inne, men det är lite brist på motivation för tillfället, men allt är bara bra med oss och Sixten kommer med nya guldkorn. Vad hade livet varit utan honom?

Idag börjar äntligen hoppet om en vår att spira. Annars har det varit mest snöskottning som gäller.

Sigge skakar rumpa.

Annars är det mycket pangande och sitta i fängelse när vi leker varvat med brottning så rygger värker inte enbart av all tung snöskottning. Jobb imorgon efter nästan en veckas semester, känns rätt skönt så här i slutet av februari att vara lite ledig. Jag har hunnit med storstädning, omplantering av blommor samt stickning av min sjal (vilket är ett evighetsprojekt).

Sixten har hamnat i en ny fas; biologifasen. Här en dag sa han till mig när jag satt på toaletten (privatliv existerar inte med småbarn) :-"Mamma, hålla ner snoppen kissar", vilket ledde till att jag fick förklara att mammor inte har någon snopp utan en muff, vilket fick honom att kikna av skratt.

Igår kom han med fotoalbumet och ville titta på bilder när han var liten (det är mycket prat om när sixten var bebis och låg i mammas mage från hans sida nu). Han fastnade redan på första sidan där jag ligger uppkopplad med ctg och säger bekymrat "mamma, ajaj" varav jag får förklara att mammor har ont i magen när bebisarna ska komma ut. Då drar han upp min tröja för att se var i magen han låg och konstaterade nöjt att han minsann kom in i magen via naveln. Vilket jag är nöjd med, känns som om det är lite tidigt att dra historien hur det egentligen gick till för honom.

...och nej, det är inget syskon på väg så det är inte därifrån denna faschination över bebisar kommer ifrån.

  

Busungen har upptäckt modelera (eller vad det nu heter).

Julen har varit bra, tre paket in i julklappsöppningen kaskadkräks Sixten- rakt över alla julklappar och den nyöppnade spindelmannendräkten. Förtvivlat tittar han på den älskade dräkten och börjar gråta och ulka. Jag fick ägna julaftonskvällen till att starta tvättmaskinen och tvätta den så den skulle vara torr till dagen efter och fick tillbringa natten i Sigges 160 cm långa säng brevid honom, gissa vem som inte kunde röra hö. ben på morgonen. Inser att hans tunna madrass och ribbotten inte är till för personer över 20kg. Juldagsmorgonen var han som vanlig igen och ägnade åt det han inte hann dagen innan:

 



Idag har vi hängt upp foton i sigges rum och då kom jag på att jag lovat Sussi (som jag iof inte vet om hon läser detta men...) bilder på hans rum efter att vi målat om, så här kommer det:

Av någon anledning hänger allt gärna lite snett i vårt hus...suck!

Sixten har tjatat om tomten hela dagen och inte vetat vilket ben han ska stå på. Jag har stått och gjort 1 kg köttbullar eftersom man tydligen INTE kan köpa färdiga köttbullar en enda jul och varit lagom irriterad och sur eftersom jag har två killar som hänger i byxbenen på mig och som tjatar. Fy fasiken för jämnlikhet, skaffa barn och fira jul så inser ni att vi inte nått längre än så här år 2009!

Så vi är som 99% av alla andra barnfamiljer i juletid-småsuriga och griniga ända tills maten är framdukad på bordet i morgonbitti (och antagligen är det mamman i familjen som får diska och plocka undan medans alla andra familjemedlemmar gottar sig framför brasan...jag är int`bitter jag...).

God jul på er

Ps. Grattis mamma än en gång på födelsedagen och tack för almenackan ds.

Jaha, då har jag läst jobbmailen hemifrån, idag hade jag fått 4 mail, första handlade om att vi kan anmäla oss till en kväll där vi får lära oss att laga thailändsk mat i februari, andra om läkarledda triagen som ska testas i februari  (jag blev bokstavligen inkastad i den gruppen och ärligt talat har jag inte riktigt koll), tredje, handlade om att 1177:s (sjukvårsrådgivningen) datorn inte fungerar och att vi kan kontakta chefen för frågor (jag deletade den direkt då jag inte är upplärd där, tacka gud för det) och sista var ett mail om att datorernas tagentbord är dammiga och att det numera finns en borste i städskrubben för det (hur många det nu är som kommer att använda den) och att vi måste plocka in skorna i skåpet i omklädningsrummet så städerskan kan svabba golven.

En inblick i hur det är att jobba inom vården 2009...

Äntligen är bloggsuget tillbaka, det kan ha att göra med all snö vi har fått här. Idag var det köldrekord -10.6, det ni! Vad har hänt sedan sist...Sixten har fått ett falsk kruppanfall, mer läskigt för hans mamma och pappa, själv var han helt obekymrad över sin väsande stånkande andning bara han hade någon som läste "Halvan kör grävmaskin" till honom 15 ggr/dag. Till råga på allt fick han åka taxi till doktorn (eftersom våran bil givetvis var på service) och buss hem, bara det gjorde hans dag. Tacka gud för kortison säger jag bara!

När han började återhämta sig från kruppen + infektion så svalde han en bit av en klädnypa, allt för att få sin stackars mamma att bryta ihop. Efter några nervösa dagar kom den ut den naturliga vägen och som tur var så var den inte lika vass som biten som blev kvar. Emma, jag börjar förstå det där med legobiten och hö. lunga nu :-)

Sen har vi haft besök av farmor och sen mommo och moppa. En av dagarna mina föräldrar var här var vi på leos lekland som är en givet hit för våran busunge. Moppa skulle vara snäll och åka rutschkana med Sigge, jag och mamma stod och flinade och spanande in kön som började bildas bakom dem.



Tydligen var det svårare att ta sig upp än ner.

Sen har vi fått snö-massor av snö. Så mycket att jag hör hur våran granne kör runt med sin snöslunga idag med. Fatta, vi har snö kanske max en månad om året och killen har en snöslunga. Ja, finns det en maskin så har han det.

 



Kan man vara annat än lycklig?

Snö och kallt ute, skinkan kokad och risgrynsgröt på spisen. Granen är klädd (i blått, sixtens favvofärg) och jag och Ante är lediga...Livet är så otroligt bra ibland.

Nu är äppelträdet i marken, tack mommo! Så nu är det bara att vänta på alla smarriga äpplen, sorterna på vårat träd blev Discovery, Lobo, Oranie och Amorosa.

Sixten spanar in trädet.

Idag är det första dagen ever som Sigge inte sovit middag, lite jobbigt med tanke på att den timmen mitt på dagen som han sover hinner man pyssla lite på egen hand utan "sixten titta/hjälpa/vispa". Men vi har lärt oss att när han bestämmer sig för något är det lika bra att köra, så ingen sovstund länge, det är med vedmod i hjärtat då han sakta men säkert blir större och större och snart inte längre är min lillkille.

Ja, vem har sagt att det är lätt att vara förälder? Sixten har fullt upp med att byta blöja på sin "bebis".

Mamma och Sixtenmys

Har nyss läst ut Åsa Larssons senaste bok som hette något med vrede och fick sån hemlängtan. Det är helt sjukt hur man kan känna miljöbeskrivningarna rent fysiskt och veta exakt hur det ser ut det hon beskriver. Antar att hon också har hemlängtan... På något sätt kommer man sin egna barndom närmare efter att man själv fått barn. Så det är genom ett barns ögon jag ser min hemstad, inte som det ser ut nu. Jag vet hur det är att ligga i snön och titta upp i rymden mellan stjärnor och norrsken, på något sätt känns himlen alltid närmare Kiruna och jag vet hur det är att gå till skolan när det är så kallt att man knappt kan prata för kinderna är så stela av kyla och det är mörkt som mitt i natten. Eller den blå skymningen som kallas dag i december. Jag vet hur det känns att vara nervös till bristningsgränsen för att träffa någon man är kär i en kall, mörk höstdag i september som doftar tungt av blöta löv och höst genom regnvåta gator. Det är det jag längtar efter; alla barndomsminnerna...inte staden ur ett vuxet perspektiv.

Jag vill också bo i en stuga i Kurravaara (som dock inte är så öde som det är i boken, men...men) och jaga min barndoms snöflingor med tungan utsträckt.