lindakott

Äntligen är bloggsuget tillbaka, det kan ha att göra med all snö vi har fått här. Idag var det köldrekord -10.6, det ni! Vad har hänt sedan sist...Sixten har fått ett falsk kruppanfall, mer läskigt för hans mamma och pappa, själv var han helt obekymrad över sin väsande stånkande andning bara han hade någon som läste "Halvan kör grävmaskin" till honom 15 ggr/dag. Till råga på allt fick han åka taxi till doktorn (eftersom våran bil givetvis var på service) och buss hem, bara det gjorde hans dag. Tacka gud för kortison säger jag bara!

När han började återhämta sig från kruppen + infektion så svalde han en bit av en klädnypa, allt för att få sin stackars mamma att bryta ihop. Efter några nervösa dagar kom den ut den naturliga vägen och som tur var så var den inte lika vass som biten som blev kvar. Emma, jag börjar förstå det där med legobiten och hö. lunga nu :-)

Sen har vi haft besök av farmor och sen mommo och moppa. En av dagarna mina föräldrar var här var vi på leos lekland som är en givet hit för våran busunge. Moppa skulle vara snäll och åka rutschkana med Sigge, jag och mamma stod och flinade och spanande in kön som började bildas bakom dem.



Tydligen var det svårare att ta sig upp än ner.

Sen har vi fått snö-massor av snö. Så mycket att jag hör hur våran granne kör runt med sin snöslunga idag med. Fatta, vi har snö kanske max en månad om året och killen har en snöslunga. Ja, finns det en maskin så har han det.

 



Kan man vara annat än lycklig?

Snö och kallt ute, skinkan kokad och risgrynsgröt på spisen. Granen är klädd (i blått, sixtens favvofärg) och jag och Ante är lediga...Livet är så otroligt bra ibland.