Fallerifallera

Idag vaknade jag säker på att jag snart skulle i väg och jobba, vilken lättnad när jag sen insåg att vi bara har möte idag-på min lediga dag men bätte det än jobba kväll. Av någon anledning känns det inte lika roligt och spännande att gå till jobbet nu som i maj. Är så avundsjuk på Ante och Sigge och den kontakt de har fått nu den senaste månaden, snart är inte mamma bäst utan det är pappa. Ego som jag är bedriver jag nu en mamma-är-bäst kampanj. Det går så där, vår lillkille går endast att mutas med godis och med tanke på karies är det inte någon vidare långsiktig metod. Så just nu sitter jag och försöker komma på ett bättre knep. Helst av allt skulle jag bara vilja vara mammaledig en månad nu, men men... Bättre att spara de dagarna och det känns som att dagis kommer att bli bra för våran klätterapa till son. Då hinner han kanske göra av med hälften av sin energi så man slipper rädda honom från kökstolar, soffarmstöd och vardagsrumsbord dvs allt som är livsfarligt att ramla ner för.

Hoppas allt är väl med alla monsterdiggare där ute och jag har grymt dåligt samvete för att jag inte har hunnit höra av mig. Puss och kärlek till er!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0