Onsdagen den 10 juni
Nu har det gått 5 dagar sedan Sigge fyllde 2 år och jag kramar honom hårt, hårt för jag börjar inse att han inte alltid kommer vara min lilla kille. Det är inte så lätt att krama honom länge heller eftersom han har så mycket spring i benen. Bästa stunden på dagen är när vi båda är lagom trötta och ligger och myser i soffan, jag med hans huvud på min axel och hans hår i munnen och han berättandes om något i boken vi har framför oss. Då gör det ingenting att han för en timme sedan inte alls ville som jag ville och var allmänt arg. Då är all frustration och ilska som bortblåst för han är det finaste jag har och jag vill bara stanna tiden. Eller när Ante kittlar han på magen så han vrider sig av skratt och nästan kiknar, det är et enda jag behöver. Kärlek, skratt och mys.
Kommentarer
Trackback
