081212

Idag har Sixten luciafirande på dagis som vi hade laddat inför sedan han började inskolningen...och vi är inte där...varför undrar kanske ni (?)...för vi är hemma...varför undrar kanske någon igen...ja, Sixten har maginfluensa...Trist, att vi missade luciafirandet, men med tanke på hur ynklig han har varit sedan onsdagsnatt när det bröt ut så gör det inte så mycket. Det är inte ofta Sigge är lugn och stilla men i onsdags var det inte många knop han gjorde. Efter att ha vaknat och kaskadkräkts mitt i natten i onsdags, la vi honom i våran säng där han låg liten och blek alldeles stilla och tittade med stora ögon på oss när vi fick byta sängkläder i hans säng och torka golvet. Han såg så ynklig och ledsen ut där på våra stora kuddar och vårt stora täcke över sig. Idag är han mycket bättre, men inte redo för dagis ännu. Med tanle på att de har haft maginfluensa i 2 veckors tid som kommer och går känns det inte som om det är brådska heller. Men jag tror han saknar kompisarna där för idag gick det en dagisklass förbi oss i lekparken och han kastade sådana långa blickar efter dem. Mamma är toppen när man är sjuk (han har legat kind emot kind och armarna runt halsen på mig på min kudde och sovit) men när man börjar bli frisk är kompisarna roligare.

För att svara på Saras fråga så blev det DET huset :-) Har inte riktigt fattat det ännu, så det är lite blandade känslor ungefär som när man nyss fått reda på att man är gravid, typ hjälp, vad- har- vi- gjort?- Vi -kommer -aldrig- klara- det-känslor kontra jag-är-så-glad-det-kommer-bli-så-spännande-och-kul-känslor. Nu behöver vi bara en extra bil för en billig penning...


Happy birthday to ME

Igår kändes det nästan som om det var min bröllopsdag. Det är inte var dag man får äran att prata med alla goa vänner och släktingar-eller öppna presenter för den delen :-)
Det är så roligt att höra att alla mår bra, utom Sussi då som är lite halvkrasslig. Så gårdagen var nog en av de bättre födelsedagarna jag har haft. Att Sixten valde ut en riktigt snygg ljuskrona till mig i födelsedagspresent gjorde inte saken sämre, det är nog lite fab 5 över honom :-) Han och Ante hade varit på stan när han plösligt ropade mamma och pekade på ljuskronan. Han vet vad mamma hans gillar, den lilla krabaten.

Fick ett så roligt kort av svärmor med konfetti i, så jag får väl ta och slänga det över mig och sjunga en sång.

Stånk och stön.

Mäklaren ringde idag och vi får huset om vi vill, men Ante vill inte prata om det idag utan ska fundera tills imorgon. Han har fått en släng av kalla fötter, medans jag är genomförkyld. Ögonen bara rinner och svider vilket jag har turen att råka ut för varenda gång jag blir förkyld. Man känner sig inte alltför fräsch och pigg när det ser ut som om man har gråtit i en veckas tid. Sixten är så söt, idag försökte han sätta sig på en traktor-i en bok. Han blev smått frustrerad när han inte fick in foten. Lillstackaren är också snorig, idag var han så trött så han tog min hand och gick till vällingskåpet och pekade. Sen när Ante la honom i sängen, drog han bara upp täcket, vände ryggen till och somnade.  

I ett hus i skogens slut...

Uppdatering gällande huset: Det såg bättre ut i ljuset än i mörker och det kändes inte lika litet den här gången. Enda fabläsen var väl att Ante tryckte sönder en del av fasaden, så det rasade betong. Så under förutsättningen att säljaren fixar fasaden är vi beredda att ta det. Lite oklart om det är några andra med och budar, då mäklaren ändrar sig lite till och från. Men om det blir vi som får det är vi snart ägare till detta (eller banken är ägare, rättare sagt).


Jag kan nästan ana Ante med kikare bakom ett av fönstrerna och mig själv sittandes på (den nu tråkiga) verandan och dricka vin.

Idag tänkte jag ta en sväng till IKEA men Sixten tyckte det var en bättre ide att sova, så han gjorde det istället. Få se när han vaknar vad vi hittar på då. Med tanke på att jag har sovit från 20.00 till 06.30 är jag ruskigt pigg idag, vilket jag INTE var igår.

Skofetisch?

Neej, vi har inte hund...men man skulle kunna tro det :-)


Snowdust

Första "snön" har kommit till oss, äntligen!


Huset vi var och tittade på igår var jättefint, det enda jag funderar på är om det inte är lite för litet för oss. Det är på 98 kvm + källare. Men huset är så kompakt på något sätt och det är svårt att komma på något sätt att "öppna upp" det på, men vi ska fundera lite till.

Hemlängtan

Dagarna bara rusar iväg när man jobbar, ingen nyhet men,men...Varit en tung helg på jobbet och inte känns det bättre att jag ska jobba kväll ikväll med. Måndagar innebär alltid mycket att göra och helgen tog som musten ur mig så jag känner mig inte toppenpigg precis...

Jag trodde min svärmor skulle komma och hälsa på oss nu snart, men tyvärr blev det inte så, börjar längta efter alla "där uppe", blir så långt mellan gångerna man träffas nu. Men om det är någon som känner sig sugen att komma och hälsa på så får de jättegärna göra det-barnvakt är ingen lyx här precis. Inte för att vi enbart vill utnyttja den tjänsten utan för att det hade varit roligt att träffa lite familj, släkt och old friends. Börjar få hemlängtan igen, av någon konstig anledning blir det alltid så vid den här tiden. November är ändå ingen trevlig månad här nere, regn, blåst och kallt när man helst av allt bara vill ha snö.

Det roliga är att Sixten gillar samma barnprogram som jag, och jag har faktiskt inte påverkat honom ett dugg :-) Så nu hänger vi framför Hotell kantarell och höjdarna (ni vet julkalendern med Luleå och Lipton) varje morgon.


Husmisshandel.

Jag trodde inte man kunde misshandla ett hus, men efter dagens husvisning vet jag bättre...Det är som om familjen där bara slagit upp väggar och dragit sladdar hur som helst. Från början har det nog varit ett riktigt fint 1920-tals hus men nu är det som taget ur en byggarbetsplats. Trappan, var skev, det fanns inget golv, inga tapeter (vilket vi visste iof), inget innertak och de hade bytt ut ett gammalt stort fönster till ett hälften så stort, lagt lite isolering runt och bara låtit det vara så, med stora hål runt omkring. Takpannorna var på glid och källaren luktade mögel. Vissa dörrar när man öppnade dem möttes man av en uppspikad masonitvägg. Jag fick alldeles ont i hjärtat när jag såg det, för det känns nästan som om man har tagit husets hjärta och bara förstört det-och ja, hus har ett hjärta och ett liv, iallfall för mig. Än en gång känns lite hopplöst att hitta ett hus som kan bli vårt...Men, men.

Pussel

Nu börjar pusslandet...Inse vilket jobb det är att pussla ihop tre scheman, Antes, mitt och Sigges. Nu saknar man verkligen mommo eller fammo eller någon annan som kan rycka in emellanåt. Första krisen har redan kommit när Antes chef helt plötsligt beståämde att Ante skulle byta skift och jag redan hade lagt mitt schema efter hans. Så nu har jag tre kvällsturer att byta bort och en helg fick jag ta semester. Det är en riktig balansgång.

Idag var Sixtens första inskolningsdag och det gick jättebra. Han har en kille som skolar in honom-Patrik och han pratar RIKTIG kalmaritiska, vilket innebär att Sigge kommer hoppa över alla r när han börjar prata. Just nu är allt så spännande så inskolningen kommer nog att gå bra, men bakslaget kommer nog senare när han inser att han kommer vara ensam där och när allt inte är lika nytt längre.

Fast det känns i hjärtat, det gör det...

 

Someone please call 911

Igår var Moses med föräldrar här och åt middag, mitt i efterrätten hör vi brandbilen komma åkandes med siren och allt. Automatlarm på sjukhuset tänkte vi, brukar vara det emellanåt, ända tills Moses föräldrar säger "nä, men de kör ju in här!", ja,ja men det är säkert någon knäppis i grannhuset då som har tjuvlarmat, "nä, de kör in till det HÄR huset" säger de då. Så vi gick fort ut på balkongen och efter ett tag ser vi hur rök stiger upp under grannbalkongen, vid det här laget tycker vi att det börjar bli dags att gå ut. Så av med kaffekokaren, på med kläderna till barnen, plocka ihop mobil och plånböcker och ner för trapporna. Efter första trappan möter vi 3 brandmän i full mundering och rökmask. Först vinkar de upp oss för att sedan be oss gå ner, sagt och gjort så fortsätter vi färden ner för ALLA fem trappor. Ute står hälften av alla boende i huset, polis och ambulans. Efter en kvart ungefär ropar en av brandmännen att allt är ok och att vi kan gå in igen, tydligen var det en av grannarna som hade torrkokat någonting, men jisses vad rök det var i hela huset!

Idag har vi varit och grillat hos Andre och Lena, sist vi var där så kröp Sixten och idag önskade vi nästan att han fortfarande gjorde det, för det var ett helt projekt att hålla reda på två buskillar. Sigge hittade ett äppelträd och åt alla sura, halvfärdiga äpplen, så det ska bli spännande och se hur hans mage är imorgon.

Imorgon är det min sista semesterdag *suck*

Ps. Om du är i nöd ring INTE 911 fick höra på jobbet tidigare om en kille som gjorde det och sen blev förbannad för att ingen svarade trots idogt ringande. Ända tills en polare upplyste honom om att det är 112 man ringer i europa ds.

Look, no hands!

Igår när jag kom hem från jobbet blev det en tur till IKEA. Efter att Sigge hade klättrat upp halvvägs för trappan, släppt händerna och ville busa insåg vi att det nog är dags för en trappgrind till. Han har blivit så attans snabb och klättrar/kryper förbi allt som står i vägen för hans framfart, att han inte har något risktänkande gör ju inte saken bättre. Som igår när vi var på IKEA och han fick känna på ullplädarna, vilket var jätteroligt. Huxflux faller han framstupa ner längst med lådan, där det var ett hål mellan alla plädar. Som tur var fick jag tag i fötterna så han hängde raklång med halva kroppen ner bland alla plädar innan jag fick upp honom-jätteroligt tyckte han och kiknade av skratt, medan jag stod med hjärtat i halsgropen. Hade han fått hade han gärna tagit tio sådana turer till, ull i näsan eller ej. Förutom ett trappgrind blev det även en ny matta, en hylla och (äntligen) en skohylla. Så nu ser det ut så här hemma.



Av någon konstig anledning kan det aldrig se städat ut hos oss längre, men igår kväll låg alla sakerna snyggt inplockat i hyllan.



Är så skönt med en skohylla där benen inte lossnar och som man får bygga ihop med jämna mellanrum. Att skorna sedan inte står kvar i hyllan efter att en viss Sixten har slängt ut dom är en annan sak. Observera att den här bilden togs när han låg och sov. Han har börjat gömma sin nappflaska med vatten nu och det ställer till problem för oss, då den kan vara precis var som helst. Jag har redan kikat i skafferiet och där låg den inte, nästa ställe jag ska kika på är papperskorgen på toaletten, då han tycker han är jätteduktig som kan slänga saker som ligger och "skräpar" där.

Tänkte lägga upp lite fler bilder från Emmas bröllop och här kommer en från paketinslagningen


Kyrkan




Samt en på Sixten i den berömda trappan där han snyggar till sig innan bröllopet

Grannar

Jag trivs väldigt bra med våran lägenhet, men vi har endel konstiga grannar. Här en dag när vi var på väg ut hänger det en lapp på en av grannarnas dörr, ett vanligt vitt A4-ark textad med bläckpenna: "VARNING FÖR MICROVÅGSSTRÅLNING. DO NOT ENTER" . Man kan undra om Statens strålskyddsinstitut kände till det : ) 

För att återkoppla till gårdagens inlägg; idag är det tvätt dag och imorgon tvätta-bilen-dag (antes favorit dag). Har även hunnit med en sväng till åhléns idag och inhandlade en ny vaxduk till köksbordet, en ovärdelig grej när man har ett litet monster som gärna vill äta själv.

                     




Inbrott

Jag tror vi har haft inbrott, för lägenheten är upp och ner. Som tur var lyckades jag fånga förövaren på väg bort från brottsplatsen.

                         

Ante har ledig vecka den här veckan så jag har varit på jobbet och inskolats på nytt. Roligt men man märkar att man har legat av på takten rejält. Sen är det ju datajournalerna som inte kan ta i det jag mentalt ser framför mig hur det ska se ut. Dagens teknik, man tycker ju att de borde ha någon form av tankeöverförings modul eller något, smått frustrerande.

Men idag har jag varit ledig vilket betyder-handling, städning och tvätt. Idag var det handling, hittade en trasmatta till köket så numera ser det ut så här




Fick en chock när vi kom hem efter påsken. Trodde nästan en sekund att blomvattnerskan hade snott våra grejer eftersom det såg så tomt ut. När jag som bäst stod och spekulerade vart våra saker hade tagit vägen upplyste Ante mig om att jag faktiskt hade slängt våran gamla matta när vi flyttade och att vi inte hade så mycket saker. Sanningen kan vara hård ibland...
Få se om mattan får ligga kvar, har redan hittat små kexsmulor på den : ) Såg för övrigt på bilden att våran lilla inbrottstjuv har glömt kvar en socke på mattan, så nu kan vi sluta leta efter den. 


Nyare inlägg
RSS 2.0