04.49
...bestämde sig Sigge att han inte ville sova längre imorse. Nytt rekord. Efter att hans tappra föräldrar hade kämpat i över en timmes tid med att få honom att somna om gav de upp, resultat blev en grinig och trött unge och griniga och trötta föräldrar. Inte riktigt en toppendag idag. Men Ante är glad för att det är hockey ikväll, han tror att han ska orka vara uppe tills matchen är slut, någongång vid 02-tiden inatt. Jag tror att jag kommer höra snarkningar från honom redan vid 22-tiden. Sigge har kortat ner sin nattsömn med en halvtimme två dagar på rad nu så imorgon lär han väl vakna 04.19 istället och det är min tur att gå upp med honom.
*gäsp, gäsp*
Förskola
Vi var på öppna förskolan idag och då kan man vara så här glad om man är en kille i sina bästa månader med en lagom rund mage.
Ajabaja!
Det blev inget jobb idag. 06.50 steg jag upp imorse, åt frukost klädde på mig, pussade en pigg Sixten och gick till jobbet, bara för att upptäcka att jag inte skulle jobba idag utan imorgon. Så då var det bara att byta om och gå hem igen, till en grinig sambo och glad lillkille. Jag förstörde hela Antes dagsplanering och det första han sa var "vad gör du hemma?" med besviken röst. De glada hurra ropen försvann i ett ögonblick :-) Helt plötsligt är man inte ovärdelig längre, allt står inte och faller med mig och det känns faktiskt skönt. Blir en sväng till förskolan idag och kanske storhandling, får se vad vi orkar med.
Sigge har förkärlek till mina blommor, det är bara att de är ajabaja för honom.
Hm, den SER ju så spännande ut...undra om mamma är i närheten...
Ajabaja, men jag GJORDE ju ingenting. Jag har min mest oskyldiga min...
Krypa under mamma och pappas säng och kika fram är lite kul det med.
ps. svärmor läser visst bloggen med och frågade Ante om könshåret :-) ds.
Skofetisch?
Det blev en sulky till Sigge idag, samt lite kläder till mamma och pappa och Sigge. Samt ett par solbriller till Sigge, ska fota och lägga upp en bilder på dem. Vi fick sällskap idag av André och Noah. Så jag var ensam mamma med två pappalediga så det var inte dåligt :-) Tycker annars man är omringad av mammor bara. Sigge hittade sitt favoritställe iallfall-skoaffären. Han var inte still en sekund utan kröp omkring bland alla hyllor, slog på speglar och snodde skor. Så det var ett heltidsjobb att försöka hitta ett par skor till Ante. Efter ett tag gav vi upp och började följa spåren av honom, han lyckades krångla av jackan längst vägen så det var bara att börja plocka upp efter honom innan vi hittade busungen långt ifrån vart vi hade satt ner honom. Det är glid på den rumpan! Ante kollar hockey och favoriten Douglas Murray och jag funderar skarpt på att gå och lägga mig. Jobb imorgon igen, 8-16 som ambulansmottagare. Känner att min stressnivå är vid fotknölarna så vi får väl se hur dagen blir.
Sjukhus
Jobb imorgon, börjar bli lite nervös och ångra att jag inte gått brevid lite mer, men nu är det försent...Säkert blir det en kaotisk dag imorgon med, damn it! Sen är det inte så roligt när Sigge är sjuk med, trots att ante fixar det galant, men man har ju halva huvudet hemma.
En timme, en minut
och nu är det redan min näst sista mammaledighetsdag. Helt otroligt vad fort tiden har gått. Nu är det Antes tur att få vara med honom hela dagarna. Tyckte det var nyss jag satt och funderade över när jag skulle komma tillbaka till jobbet och nu är vi redan här. Fast vi har en vecka till att vara tillsammans hela familjen på innan jag börjar jobba igen och det är nästa vecka. Ante har ledig vecka då så då får vi passa på att njuta.
I morse när jag satt och åt frukost hörde jag Sixten smaska på något men tänkte inte mer på det utan trodde att han drack vatten bara. Men smaskandet blir bara högre och högre och när jag går och tittar vad han smaskar på ser jag hur en Brio godis trillar ur munnen på honom. Livrädd att han ska sätta de små rackarna i halsen går jag fort fram till honom och tittar i munnen, då har han en annan (sur) godis i munnen han sitter och snuttar på. Jisses, vad arg han blev när jag raskt plockade ut den ur munnen! Busungen hade hittat godisskålen på bordet som Ante hade glömt kvar och inte nöjde han sig med EN godis åt gången utan flera skulle det vara, undra vem han brås på...pappa sin kanske? :-)
Vi har varit hos Anna och fikat, själv får man äta hur mycket gott som helst oavsett om det är lördag eller inte :-) Trevligt var det iallafall och Sigge gick på upptäcksfärd och rev ut böckerna från bokhyllan och skuttade ut på balkongen-helt själv. Så vi hittade honom under en av solstolarna i full färd med att pilla på husfasaden.
Funderar på nya bus :-)
Gräsätare
När är en trött mamma som stoltast över sin son, jo när han somnar jättesnällt utan alltför mycket gråt i sin egna säng. Känns som det är för bra för att vara sant så han vaknar nog snart igen och inser att han har blivit lurad. Våran lägga om sovtiderna verkade fungera, för imorse vaknade han först vid 05.30 (som vanligt) men somnade om efter övertalning från hans inte alltför pigga föräldrar och vaknade 06.30 istället på solskenshumör. Får se om det fungerar lika bra i natt, när det gäller barn är inget konstant har jag märkt...
Idag har vi varit på öppna förskolan på sångstund med trubadur och allt. Sigge tyckte det var jätteroligt att klappa händerna och spela på munnen. Han var minst idag och han låg konstant efter alla andra barnen så när de klappade händerna så spelade han fortfarande på munnen etc. men lika glad var han för det. Blir bara tokig på alla andra föräldrar som överbeskyddar sina barn, jag trodde jag skulle vara nojjig men i jämförelse med dem är jag kolugn. Sigge är inne i en jättenyfiken period och andra föräldrar och barn är jätteintressanta och han vill så gärna ta på dem och pussas. Vilket jag tycker är ok om det inte är yngre/mindre barn förstås eftersom de kan vara lite hårdhänta. Nu har det hänt två gånger den här veckan, dels idag och sen i kyrkan att föräldrar har tagit sitt barn upp i famnen och blängt på mig så fort Sigge närmar sig deras barn och vill känna. Det kan vara så enkelt att han bara har rört det andra barnets fot. Ändå är jag alltid just bakom honom IFALL han tar tag i håret eller blir för hårdhänt. Självklart är det ok att andra barn rör Sigge och får han ett nyp så är det inte hela världen, han har säkert gett tillbaka det någongång innan. Hur ska barnen annars få utlopp för sin nyfikenhet?! Jag förstår ju om de skyddar sina små för att småttingarna tycker att det är läskigt, men de andra barnen är ju också lika nyfikna och vill röra Sigge men svosch säger det bara så plockar deras mamma upp dem.
Att försöka underhålla ett trött barn som inte får sova är inte det lättaste, men det fungerar att gå ut och gå en sväng. Så idag var vi ute och gungade och lekte på gräsmattan. Sixten hade fullt sjå med att stoppa så mycket gräs i munnen som han kunde- och jag med att plocka bort alla strån INNAN de hamnade i munnen. 
Mmm, yummie!
Ropen ska skalla, sömn till alla!
Idag fick jag en släng av Det-är-inte-meningen-att-jag-ska-vara-mammahysteri och att "alla andra" har det så lätt, det berodde mestadels på att jag var dödstrött och Sixten var lika trött han med. Har man inte mamma, svärmor eller någon annan förbarmande släkting i närheten är det rätt tufft ibland. Det hade varit så otroligt skönt att bara kunna åka till dem och bli lite ompysslad eller bara få SOVA. Det är inte en enkel match att vara förälder och alla har nog sina problem de tampas med fasten ingen säger något utan alla är så exemplariska medans man själv går med mjukisbyxor otvättat hår och svettlukt. Just när jag gick och tyckte som mest synd om mig själv stötte vi på Josefine och Ludde som kom från sjukhuset. Ludde har fått lunginflammation med feber och allt. Jag beklagade mig för henne över att jag inte hade hunnit duscha och Sixten fått psykbryt hemma så det var bara att gå ut. Då sa hon att hon knappt sovit något på fem dagar. Kändes SÅ skönt att höra någon annan säga att de har det lika jobbigt (eller värre som i det här fallet) än vad man själv har, för då vet man att man inte är ensam om att kämpa med sitt lilla hjärtegryn. För ibland känns det som om man är ensammast i världen med att ha en knatte som trilskas, för de man själv har problem med är det ingen som har problem med.
Men nu sover lillprinsen och det är Grey`s på femman ikväll och förhoppningsvis blir det en lugn natt med sovmorgon imorgon. Bättre än så kan det inte bli.
Amning och prinsesspojkar
Nog om tuttar och bröstvårtor. Var i kyrkan på babyrytmik idag och där berättade en mamma om att hon hade hört på tv/radio(?) om ett par föräldrar som hade en två-treårig kille som bara ville ha tjejkläder, dvs kjol/klänning. De andra mammorna (som alla hade döttrar) började prata om att de inte skulle våga låta deras son (om de hade någon) gå klädd så offentligt som föräldrarna i tv/radio hade gjort. Som pojkmamma kände jag lite att jag borde yttrat mig, men eftersom jag inte har funderat i de banorna och egentligen inte tycker att det är någon stor grej sa bara "han kanske tyckte att tjejkläderna var finare?". Jag har ingen aning om ifall barn i den åldern har någon uppfattning om sin könsidentitet och vad samhället förväntar av pojkar resp. flickor. Den lilla pojken kanske bara ville vara som mamma eller någon dagisfröken eller tjejkompis. Känns som om alla ska vara så nischade från början och mest troligt var/är det antagligen bara en period han gick igenom, men vad vet jag? Hade Sixten velat gå som prinsessa till dagis så HOPPAS jag verkligen att jag har mod nog att låta han göra det. Vad Ante hade gjort är en annan sak, men han slutar aldrig förvåna mig så Sigge hade kanske fått skutta till dagis med älvvingar och paljettskor :-) En sak till om det hade varit tvärtom att det hade varit en tjej som vill vara Emil eller något annat hade ingen tyckt att det hade varit ett större problem och låtit henne hållas, attans DET borde jag ju sagt till mammorna i kyrkan!
Tjingeling på er!
Små meddelanden
Mina två kärlekar har lämnat varsitt meddelande till mig, ni kan ju gissa vem som har lämnat vad :-)
Har upptäckt att vi inte behöver någon pappersstrimlare (eller vad det heter, en sån där som strimlar hemliga papper) eftersom vi har en självgående sådan. Helt otroligt vad snabb han är och varenda liten pappersbit ska in i munnen, inte konstigt att han är lite pruttig ibland eftersom han nog har pappersmassa till en hel kartong med A4-ark i tarmarna.
Blev lite nostalgisk när jag läste Spiros och Emmas förlossningsberättelser att jag var tvungen att titta på gamla foton av Sixten. Man skulle inte kunna tro att det är samma unge om man inte visste bättre.
Sixten tre månader
och Sixten tio månader.
För att återknyta till papperstuggaren så är det inte det enda han har gett sig på. Så här ser nedersta trappsteget ut nu för tiden. Blir svårt att förklara för bovärden hur bitmärkerna kom dit.
Skenheliga jag
En gång i veckan går jag och Sixten på babyrytmik i kyrkan. Första gången vi kom och skulle presentera oss så gick det till så här:
-Hej, hej. Linda och Sixten, vem har vi här?
- Moses.
Här blir det tyst för här börjar jag undra vart vi har hamnat någonstans. En kort stund önskade jag att vi hade döpt Sixten till Jesus eller något liknande. Det roliga är att alla verkar vara så gudfruktiga där (iof är det ju faktiskt kyrkan, men ändå) för det är bara jag som råkar säga vilken jäkla tur en av mammorna hade att allt gick bra trots att hennes förlossningen var komplicerad. Jag känner mig lite som en ulv i fårakläder som utnyttjar kyrkans personal (och billiga fika) fast jag inte är någon vidare kyrklig anhängare i vanliga fall. Men vad gör man inte för sina barn? Observera att jag här använder Sixten som täckmantel, för att bedöva mitt dåliga samvete. Men vem vet han kanske blir präst eller något av alla sång- och fikastunder :-)
Hur eller hur så var vi där idag och jag blir så arg på mig själv som glömde kameran hemma för Sixten var så gullig mot alla andra barn (förutom Agnes som han drog i håret) och skulle bara pussa och krama dem hela tiden. Alla andra barn som inte riktigt uppskattade hans närgångna framtoning kröp förtvivlat iväg...med Sixten hasande på rumpisen efter. De har en lite docksäng där med blunddockor (ni vet dockor som ser ut som små bebisar med rörliga ögonlock) som Sixten hittade och blev jättefascinerad av. Brevid på golvet låg det en docknapp som han plockade upp och gav en av dockorna-så sött. Man blir lika imponerad varenda gång han lyckas lägga ihop ett och ett. Det visar på hur höga förväntningar vi har på honom :-)
Det fick bli två bilder från igår istället på busungen.
The return of the Snorunge
Sixten är snorig...igen och hostig...igen. Känns som om man är liiite less på snor vid det här laget. Men lika glad är han för det, även om han kan bli lite frustrerad och grinig när snoret rinner. Fast mest sur blir han när man försöker torka bort det, då ger han ifrån sig sitt krigsvrål. Idag var vi ute i lekparken och gungade, vilket han tycker är roligt i ca 2 minuter sen ser han mest uttråkad ut. Vår lillkille är lite kräsen när det gäller underhållning.
Roligast just nu är att leka med BRIO klossarna han fick av mommo som snart är träfärgade igen, efter att han har gnuggat sina huggtänder mot dem.
Inse hur ont det gör när han tar tag i sidfläsket och biter till med de gaddarna. Konstigt nog har han någon förkärlek till att bitas där det gör som ondast, men det är kanske för att det är som mjukast där.
Byggare Bob
Vi har en Byggare Bob hemma. Vi klädde om köksstolarna idag och det var inte det lättaste när man har en liten kille som vill hjälpa till. Efter att ha varit och pillat på allt Ante gjorde fick han tillslut en egen skruvmejsel som han skruvade för fullt med. 
Helt otroligt vad snabbt de små lär sig vissa saker. Han har tex kommit på var vi förvarar burken med Mariekex (under vagnen) och varenda morgon letar han reda på den och kommer hoppandes med den i högsta hugg och vill ha ett kex. Var en sväng förbi leksaksbutiken idag och hittade en polisbil till honom. Han har inte lärt sig ännu hur han tar sig fram i den utan kör den lite slöa stilen (vi får putta på).
Just nu ligger det lilla monstret och sover. Ante kollar någon tråkig fotbollsmatch, ska gå ner och störa honom med en massa dumma frågor- han gillar när jag gör det för då får han känna sig duktig.
