Efter regn kommer solsken

I rättvisans namn måste jag skriva om gårdagen med tanke på mitt förra inlägg. Ante jobbar helgen och det var med stor bävan jag såg fram emot att underhålla Sigge hela dagen. Började med att vi käkade frukost, lekte och sov en stund för att sedan cykla in till stan. Sigges båda jackor har blivit för små så han var i stort behov av en ny. Eftersom han tycker om att hänga med sin mamma på cykeln gick resan in utan problem, han gjorde pruttljud bakom mig och tittade efter alla hundar, bilar och grävmaskiner. Väl inne i stan blev han som en yster kalv (hm, undra om det heter så?) och sprang runt och tittade på alla människor, åkte rulltrappa hur snällt som helst och pillade på alla kläder. Så inköpet av jackan gick hur bra som helst. Efter ca 2 timmars cityspaning började vi båda bli lite trötta och cyklade hem. Försökte få honom att sova en stund eftersom han envisades med att stiga upp kl. 06, det gick inte så bra, men han var nog inte lika trött som jag var. På kommandot "Sixten sov" la han sig ner på kudden blundade 2 sek. och satte sig upp igen med ett stort leende. Eftersom det inte riktigt var det jag menade, så försökte jag få honom att förstå att MAMMA behövde sova, varav jag säger "mamma sova" och förväntar mig i min enfald att han ska lägga sig brevid mig och mysa en stund iaf. Nej, då, han väntar 2 sek. och försöker sedan KLÄTTRA över mig ut till friheten. Då gav jag upp och vi gick ner och lekte lite till. En sväng till lekparken hann vi också med innan Ante kom hem.

Summan av kardemmumman: Jag hade en riktig toppendag med en riktig gosig kille och det blev inte alltför många nej, den dagen och så är det med barn har jag upptäckt. Ena dagen är man beredd att ge bort honom till första bästa för att man inte orkar längre och nästa dag är han ens hjärtegull och man vill bara vara med honom hela, hela tiden.

Idag är han snorig och hostig den lilla skatan så imorgon får han vara hemma från dagis.


Supernanny, hjälp!

Gårdagen var inte min bästa mammadag kan jag lugnt påstå...Det hela började med att Sixten kom hem från dagis helt superspeedad av trötthet. Så jag fick brottas med honom i sängen ett bra tag innan han varvade ner så pass att han kunde somna. Förstår inte hur någon som bara är 16 månader kan ha så långa armar och ben och vara så stark. Han sov två timmar och vaknade full med ny energi, jag försökte laga mat med honom brevid mig vilket gick sådär med tanke på att han hela tiden ville plocka upp saker ur diskhon och stoppa dem i munnen, typ uppblötta brödbitar och annat smarrigt. Fast efter att ha mutat honom med korvbitar så blev middagen klar. Vi satte oss och åt någolunda koncentrerade, ända tills han började kasta maten på golvet och klättra ur matstolen. Då lyfter jag ner hon varav han börjar klänga på mitt ben istället. När det inte fungerar börjar han slå på det, varav jag säger med barsk röst "NEJ"- utan resultat. Detta forsätter en god stund innan jag inser att jag inte är så hungrig längre. Ner på golvet och försöka sysselsätta honom. Går typ 5 min sen kommer han på att det är mycket roligare att hoppa i soffan alt. fotöljen. Jag efter och tar tag i honom, ser honom i ögonen och säger NEJ bestämt, enl. alla böcker. Han tittar på mig och slår till mig i ansiktet. Jag blir ännu barskare och säger ännu mer nej-han blundar OCH biter mig när han låtsas kramar mig. Detta fortsätter en god stund med en massa nej och en massa rivande/klösande/skrattande och slag från vårt lilla kärleksbarn och slutar med att han klättrar upp på bordet tittar på mig och flinar utmanande. Tilläggas bör att han INTE får vara på bordet. I desperation och frustration som jag inte kännt sedan Sixten var spädis och inte ville sluta gråta alt. sova fanns bara en tanke-vi måste UT NU. På med kläderna- ännu mer brottning fram med bollen och ut. Vad händer-jo, ungen kiknar av skratt och är glad och inte en tillskymmelse till frustration. Vi är ute och leker i en timme innan vi går hem, under den tiden ser vi pippifåglar och en ekorre och har det riktigt mysigt.
 
Kommer hem och inser att klockan bara är fem och att vi har 2,5 timme till av sysselsättning framför oss. Mutar Sixten med glass, tänker att det är säkert tänderna som gör honom så ilsk så vi sitter och myser med lite glass. Sen börjar allt om igen. Jag ryter NEJ så pedagogiskt en stressad småbarnsmamma kan, förbannar Ante för att han jobbar eftermiddag, sväljer en panodil för min förbaskade visdomstand och känner mig helt hopplös som mamma som har en totalt okontrollerbar son som inte fattar att det är livfarligt att hoppa i soffan, klättra på alla stolar ställa sig på dammsugaren för att nå det som hägrar på hyllan ovanför och att man absolut INTE får slåss, bitas eller klösas. Den enda reaktion jag får är avgrundsvrål, flin och grin. När jag totalt utmattad frågar i ren desperation kl 19 om Sixten ska sova och han svarar mm sätter jag snabbt på pyjamasen, gör välling, borstar tänderna, släcker lamporna och lägger han i sängen, innan huggtäderna, hornen och svansen växer ut igen. Efter en halvtimme somnar han lugnt efter att ha klöst, slagit, pussat och kramat mig en stund till. Jag går ner, sätter mig i soffan och känner bara att det enda jag har gjort denna dag är att ropa nej och hållt fast honom. Då dyker reklamen för något telefonbolag upp i huvudet, där de säger att föräldrar säger tusen gånger mer nej till sina barn än ja som salt på såren.

Klockan 21 sms:ar jag Ante och säger att jag har tråkigt...




Skulle jag vara besvärlig?! Neej, då... Fast mamma vet att hornen gömmer sig där någonstans.


Tjuvknep

Man märker att Sixten börjar bli piggare när han försöker med alla knep han kan komma på för att slippa sova, typ peta mamma i näsan alt. ögonen. Det senaste är: låtsas sova tills mamma somnat (tror han) och sedan försöka klättra över henne till friheten. Men gammal är äldst, eller vad det heter :-)



By the way, så stormar och regnar det här...Någon som har tips på hur man sysselsätter en snorig och uttråkad 16 månaders kille?

Prickar och snor (och lite tänder)

Igår morse när Sixten vaknade hade han feber och prickig över hela kroppen. Det började i torsdags och först trodde jag det bara var värmeutslag men sen igår när han hade prickar t.o.m. på händerna och fötterna kände jag att min teori inte riktigt höll. Jag kan inte påstå att jag har ett alltför stort förtroende för vår BVC sköterska men efter att ha läst i någon barnbok att man ska kontakta BVC för bedömning av utslag, ringde jag till henne. Efter att hon suttit och läst innantill och jag konstaterade att det nog var mer femte sjukan än scharlakansfeber och att vi kan avvakta lite då han inte är allmänpåverkad, lite grinig men det kan ju bero på febern, ber hon mig kontakta vårdcentralen. Då kände jag än en gång att det nog är lika bra att jag ringer till vårdcentralen direkt än till henne (vilket jag gjort alla andra gånger tidigare). Så jag ringde dit och vi fick lämna svalgprov som inte påvisade några streptokock a baciller, så antagligen är det bara något virus. Så jag lärde mig något nytt igår (igen), barn kan få utslag vid virusinfektioner, typ förkylning. Utslagen är kvar, febern är nog kvar den med, har undvikit att titta då han blir så ledsen när jag kommer med rumptempen. Förhoppningsvis är han frisk snart igen...

Nämnde jag att Ante jobbar helg? Igår när han kom hem från jobbet kändes det som SIgge var nio månader igen, han totalvägrade att vara i Antes famn och klängde hela kvällen på mig. Satte jag ner honom gnällde han och skulle upp i famnen igen. Gissa om Ante blev grinig när han försökte på alla sätt och vis få Sigge att komma till honom och ett bestämt "nä" var det enda han fick till svar.




 Lik pappa


Lik mamma

Försökte få en bild på sigges prickar men han blev livrädd när jag försökte fota dem och vägrade visa armarna och benen, förstår jag det iofs :-)

Drive clean?

Helgen har varit toppen och Sixten var jätteledsen i måndags när jag skulle lämna han på dagis, grät stora tårar som rullade ner för kinderna. Då kände jag mig inte som årets mamma precis...Men det verkar gå bättre och bättre. Idag lyckades han t.om sova en timme där, vilket inte hade gått i måndags och äter som en häst gör han med. Nu gäller det bara att få in honom i gruppen. Fick höra att en av de andra barnen hade släpat Sixten längst hela golvet efter sig i ena armen. Men Sixten hade inte gråtit, konstigt nog-antagligen var han i chocktillstånd. Kan riktigt se våran lillkille stå och trycka sig mot Patriks ("hans" dagisfröken) ben med stora ögon hela dagarna medans de andra barnen röjer hejvilt, men enl. personalen går det bra. Våran kille är inspekterar alltid läget innan han ger sig i kast med de andra barnen efter ca 20 min storögdtittande, han brås verkligen på Andreas i det avseendet.

Den 1/10 ska jag på tjejlunch, jättekul! Problemet är bara att det är ...gud, jag tappar ordet men det är sådär att man tar med sig maten...och jag har ingen aning om vad jag ska ta med, någon som har något bra tips på bra recept?
Kände att mamma scans köttbullar och prinskorv inte riktigt passade in...
 
Sixten älskar verkligen sin dammsugare och sin bil och man kan ju alltid kombinera två bra saker...

 

Kommer inte på någon rubrik

I helg åker Ante på bröllop medan jag och Sixten bara ska mysa ihop. Om jag får bestämma blir det lite mys framför en bra film, lite godis och MYCKET pussande och kramande. Om Sixten får välja blir det fullt ös, lekparken, gungorna och så lite stillasittande som möjligt...jag undrar vem det är som kommer få sin vilja fram, har en känsla av att jag ligger lite dåligt till :-)

För någon vecka sedan klippte jag Sixten för ahns lugg börjar bli så lång. Ante har trackat mig sedan dess eftersom han tycker Sixten ser ut som en från amish folket i U.S.A

Sigge när mamma har tagit fram saxen


Tilläggas bör att det INTE är lätt att klippa någon som inte vill vara still.




Joo...

Dagis går bra, vi är inne på andra inskolningsveckan nu. Idag var det första gången som han blev ledsen där. Enligt Patrik (dagisfröken) blev han lite avis när en annan kille blev lite ledsen när hans föräldrar lämnade honom och Patrik tröstade honom (den andra killen). Så den här gången blev han överlycklig när ante kom och skulle hämta honom. Men det är lite roligt att Sigge har valt ut "sin" fröken. Själv har man jobbat och efter tre underbara dagar tillsammans med grabbarna var det en låååång dag på jobbet innan jag fick komma hem och pussa dem igen. Sigge har lagt till med ett nytt skratt, det är ett mellanting mellan "he,he" och falsettskrik-det ni! Just nu är han som en svamp och suger i sig ALLT man säger och försöker härma. Börjar inse att mina jobbarkompisar här rätt när de säger att alla åldrar är härliga och underbara, för just nu är Sixten världens underbaraste unge (känns som om jag har skrivit det här några gånger tidigare)  min enda önskan just nu är att han ska sluta klättra på ALLT som går (och inte går) att klättra på.

Fallerifallera

Idag vaknade jag säker på att jag snart skulle i väg och jobba, vilken lättnad när jag sen insåg att vi bara har möte idag-på min lediga dag men bätte det än jobba kväll. Av någon anledning känns det inte lika roligt och spännande att gå till jobbet nu som i maj. Är så avundsjuk på Ante och Sigge och den kontakt de har fått nu den senaste månaden, snart är inte mamma bäst utan det är pappa. Ego som jag är bedriver jag nu en mamma-är-bäst kampanj. Det går så där, vår lillkille går endast att mutas med godis och med tanke på karies är det inte någon vidare långsiktig metod. Så just nu sitter jag och försöker komma på ett bättre knep. Helst av allt skulle jag bara vilja vara mammaledig en månad nu, men men... Bättre att spara de dagarna och det känns som att dagis kommer att bli bra för våran klätterapa till son. Då hinner han kanske göra av med hälften av sin energi så man slipper rädda honom från kökstolar, soffarmstöd och vardagsrumsbord dvs allt som är livsfarligt att ramla ner för.

Hoppas allt är väl med alla monsterdiggare där ute och jag har grymt dåligt samvete för att jag inte har hunnit höra av mig. Puss och kärlek till er!

Vått, vått...

Sixten har läst sig att öppna blöjan...inte bra...helst inte i sängen... Up and go blöjorna blir tunga så fort och läker, så de är inte riktigt optimala på natten måste man ta fram silvertejpen nu?

Hälsningar från norrland

Igår fick Sigge ett vykort av farmor och Tore, så nu hör vi "tisse, sisse" hela dagarna oavsett om det är en kisse, fågel eller något annat djur.



Sigge har verkligen en förkärlek till katter, med tanke på att det var hans första ord (efter mamma och pappa). Synd att han inte hann träffa Musse, fast hon hade nog inte varit lika förtjust i honom som han i henne :-)


Koncentration

Idag har vi gjort riktigta semestergrejer fast min semester är slut. Varit på marknad och inhandlat sockor till mig och Sigge samt två böcker till Sigge. En popup bok och en i 3D med medföljande glasögon som jag tyckte var rolig (och Sigge sådär 5 år för liten för). Sen var vi i slottsparken där sigge fick springa barrumpad och titta på små andungar. Efter det åt vi grillat och gick till lekparken. För första gången någonsin åt inte Sigge hela sandlådan.





Tack Emma för hink å spade :-)


Sigge fokuserad...






Redan fått in raggarhänget



...Imorgon blir det kanske strandpremiär om vädret är lika bra som idag. Ska bara lyckas klämma in alla valkarna i en bikini som från början ska ha hipstersmodell, men efter allt gott jag smaskat den senaste tiden snarare är mer åt string hållet :-)

Hugh Hefner babyversionen

Igår efter badet använde Sigge morgonrocken han fick av moster och då var man så här söt (rumpan var allra, allra sötast men jag fick ingen bra bild på det). Tack moster Malin!








Om man ändå vore lyxhustru på deltid.

Jag trodde att jag skulle få tid att skriva här lite oftare när jag hade semester, vilken snarare resulterat i tvärtom. Fattar inte hur tiden bara kan rusa i väg, man tycker ju att man borde få tid över till att göra en massa saker när man inte jobbar. I och för sig har vi gjort en massa saker men inte det jag trodde vi skulle göra-åka och bada, äta glass, sola och fika i det gröna. Istället har jag/vi gjort följande:
Mån: Fikat med Anna på stan.
Tis: Klippt mig, varit en sväng på Kapp Ahl och köpt nya kläder + haklappar till Sigge, på kvällen var vi och käkade middag hos Neos föräldrar.
Ons: Gått till Giraffen och köpt bestick samt plasttraktor till Sigge, handlat lite och sen snurrade vi runt i bilen en stund för att vänja Sigge vid att åka bil, så vi kan åka längre än 10 min i sträck.
Tor (idag): Storstädning av övervåningen + tvätt. Jag fick även sovmorgon till kl. 10.30-lyx!
Fre: Storstädning av undervåningen (suck). Sen kommer Moses föräldrar på middag (undra vad man ska laga för någon mat?)

Sen är det bara helgen kvar innan man börjar jobba igen...

Igår kväll när vi satt och tittade på film (there will be blood) och Sigge låg och sov fick jag en sån Siggelängtan att jag var tvungen att gå upp och pussa på hela honom. Han skruvade lite  på sig och fattade nog inte varför mamma kommer mitt i natten och dränker honom i saliv. Det är verkligen en lyx att få vara hemma båda två och att få vara med Sigge hela dagarna. Det känns inte lika roligt att börja jobba igen efter semestern som det var efter mammaledigheten. Vad ska jag göra om jag blir alldeles tårögd och får världens Siggelängtan på jobbet? Jag kan ju inte rusa hem och pussa på honom mitt i alltihop. Men jag kommer sakna hans små beniga armar som klamrar sig fast runt halsen och hur han rynkar näsan när han är busig.


Vilken helg!

Vilken helg! Först bröllop sedan brunch dagen efter. Fattar knappt att vi hunnit med att tvätta däremellan. 
d         hhhhhhh1xlpå BGFLL 7 7I, Sixten ville tillägga något, kanske en kodad bebiskärleksförklaring till Minna :-)
Mest troligt är det bara en protest över att aldrig får trycka på tangenterna när jag skriver. Det roliga är att han alltid lyckas hitta kortkommandona som en själv aldrig lyckas klura ut, framtidens hi-techgeneration är född, han lyckas redan förvilla en :-)

Om två veckor drar vi till Kiruna för nästa bröllop, Jenny och Dannes (inte samma Danne som i inlägget innan
dock :-) ). Blir lite mor- farföräldrartid för lillSigge så hans slitna föräldrar får pusta ut :-)


Mamas little helper

Eftersom Ante fick ett verktygsbälte för något år sedan med motiveringen "det kan vara bra att ha om man ser att en spik sticker ut på grannens hus ". Tilläggas bör att vi bor i lägenhet, men skit samma, han fick ett verktygsbälte. Så då är det klart att Sixten skulle få ett verktygsbälte med.


Och har man ett verktysbälte så måste man ju kika runt så det inte sticker ut en massa spikar.


Igår frågade jag Ante när under det gågna året han tycker vi har haft det som mysigast och utan att tveka en sekund svarar han "nu". Det är klart det har varit mysigt under de gångna månaderna med men just nu är livet med Sixten extra mysigt. Det är tusen gånger lättare när man slipper bära runt på honom hela tiden och kan leka MED varandra och ha en tvåvägs kommunikation, dock begränsad till "öh", "nanana" "papapa" och "argh" men ändå. Det är klart att bebistiden är mysig med men bara det att man får sova hela nätterna är guld värt, att bli väckt 3-4 ggr/natt i flera månaders tid drar ner humöret minst sagt. Så jag tycker lite synd om Ante som fått stå ut med två griniga hemmaskruttare tidigare. Men det är klart man saknar att ha en liten bebiskropp alldeles ihopkrupen tätt intill sin egen i sängen och dunigt bebishår i näsan och det är nog likadant med de första månaderna som med förlossningen- att du glömmer hur jobbigt det är.  Så jag är SÅ avundsjuk på Sara som snart får uppleva bergochdalbanelivet med en liten skrutt och på Sofia som är mitt i det.

Mamma och Sixtenmys


Förberedelse

Om två dagar blir våran lillkille ett år! Fattar inte att tiden har gått så snabbt tyckte det var nyss vi kom hem med 
honom från BB.


       
Sixten tre timmar gammal.



Och nu ska han snart börja dagis, tänk vad mycket som hinner hända på ett år.
Idag är det tårtingrediensinköp som gäller samt vattna blommor hos Maria som är uppe i Kiruna. Sen jobbar jag eftermiddag, känns lite tråkigt med tanke på att termometern har legat konstant på 24 grader sen helgen.


Hemhjälp

Undra om man måste skatta för hushållsnäratjänster om arbetskraften består av en ettåring (snart)? Med en väldig fart åker alla sakerna in i låder, under bord alt. mattor eller under vagnen. Fast å andra sidan åker de ut på golvet igen efter ett litet tag. Kvällarna brukar bestå av sakletarjakt efter diverse saker, typ fjärrkontrollen till tv. Det roliga är att det inte går att tänka logiskt heller så det är bara att gå runt i lägenheten och krypa under soffan och leta. Idag hittade jag tex Antes nytvättade kalsoner i Sixtens förvaringslåda ovanpå alla hans leksaker. Sigge tyckte väl att de låg och skräpade på golvet när jag vikte tvätt. Idag hjälpte han mig med att tömma diskmaskinen och tyckte han var såå duktig (och det var han förstås), när han stod på knä på luckan och räckte mig sina plasttallrikar. Fast mest glad var han nog för att han faktiskt fick vara vid diskmaskinen när den var öppen. Efter att ha hört skräckhistorier på jobbet om hur småbarn blivit spetsade på knivar i diskmaskinen är den nämligen ajabaja för Sigge. Nu måste jag gå ner och äta glass eftersom jag lovade Ante att göra det, har skippat min endagars träningsnoja och hoppas numera att jobbet ska få mig i form :-)



Wildlife

Igår var vi med öppna förskolan i Skälby (ett jättestort grönområde med lekpark och djur). Det var jättefint väder, sådet blev premiär för Sigges nya solmössa.


Det blev lek och bus och sen slog frisk luften till :-)



Själv satt man och snorade och nös stup i kvarten, förbaskade pollen. Sigge fick sin första nära-hästen-upplevelse med. Han fick klappa en av hästarna och tyckte det var jättespännande och roligt-ända tills den vände på sig och tittade rakt på honom, då skrattade och skrek han av skräckblandad förtjusning och klättrade längst armarna på mig i famnen. Sen började ett par äldra barn mata hästarna med morötter och då tyckte Sigges mamma att det var dags att gå, eftersom hans små armar kan vara förvillande lik en morot (att hon har respekt för stora djur med stora tänder har inget med saken att göra).  Det blev fika istället och sigge satt still i stolen i hela två minuter säkert innan han ville ner i gräset igen.


Nu är det baddags för lill och storkillen. Sigge har en förkärlek till att visa sin mamma duschmunstycket, varav hela badrummet är sjöblött efteråt (inklusive mamman). Så nu ska jag gå ner och sätta på cyklopet och titta till de små blötdjuren. 

Missförstånd?

Vet inte om man ska skratta eller gråta när man har en liten kille som skrattar så han kiknar, kastar sig fram och tillbaka i spjälsängen och brummar/pruttar med munnen när hans föräldrar vill att han ska sova, helst redan för en halvtimme sedan...


Bla, bla...

Idag har jag varit och hämtat ut nya Pino böcker till Sixten som jag beställt. Han fick en av min mamma när han var liten och nu älskar han verkligen den. Så mycket att sidorna nu för tiden är halva och ihop tjepade gånger flera, efter att Sixten har läst själv.


Det ska börjas i tid...Det här fotot togs när boken fortfarande var intakt :-)



Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0